Magdalena Fronczak presenterade fyra kvinnliga kompositörer från tre olika sekler.
Konsert
Östergötlands Musikdagar
“The New Classics!i”
Crusellkvintetten: Nina Sognell (tvärflöjt), Diane Combee (Oboe), Adrien Philipp (klarinett, Andreas From (Fagott), Katarina Andersson (valthorn)
Presentatör: Magdalena Fronczak
Hägerstads nya kyrka i Kinda 15/8, Norrköpings konstmuseum 16/8
Konserten inleddes med nyskriven och tidigare aldrig uppförd musik av svenskan Micaela Hoppe. ”Drömsk verklighet” är jazzigt lekfull, rytmisk och kontrastrik, en nyupptäckt favorit för Crusellkvintetten och kanske hör vi här något av lantliga Värmland där Hoppe lever och verkar.
Ett betydligt mer bekant namn är Elisabeth Maconchy, en av de främsta brittiska kompositörer någonsin. Samtidigt som hennes ”manliga” kollegor i efterkrigstidens Storbritannien var på jakt efter den musik som identifierade det egna och inhemska, sökte hon något annat, även om andra tyckte sig höra ett irländskt vemod i hennes musik. Crusellkvintetten spelar ur hennes ”Wind Quintet” och det är kargt, men också rytmiskt och dynamiskt, energifylld hoppar musiken mellan höga och låga toner.
Polskan Grazyna Bacewicz är inte mindre känd. Likt Maconchy skrev hon över 200 verk och ingår nu som en given del av utbildningarna på de polska musikkonservatorierna. Strävsamt arbetade hon mer eller mindre ihjäl sig och gick bort i en hjärtattack 59 år gammal. Trots de väldiga politiska svängningarna i hemlandets 1900-talshistoria spelas hon fortfarande och Crusellkvintetten framförde hennes ”Quintet for wind instruments”.
Vi rör oss sedan till 1800-talet och fransyskan Hedwige Chrétien som ratade de smäktande romanserna och skrev för blås och så småningom orgel. I ”Arabesque” flätar hon samman olika teman i återkommande organiska mönster i ett musikaliskt ornament, precis som i en arabesk.
Som final framför Crusellkvintetten musik av 1900-talskompositören Elsa Barraine, en av ”trollkarlen” Paul Dukas lärlingar. Hennes ”Ouvrage de Dame” ringar in 2 500 år av kvinnlig musikhistoria, kvinnor har alltid skrivit musik, åtminstone sedan Sapfo, och vi påminns om vilken förlust det är att musik som en gång varit vitt spridd, uppförd och inspirerande inte längre spelas.