Konst
Vegan Flava
Kryosfärens tårar
Passagen Linköpings konsthall
Utställningen pågår till 11/3
Vegan Flava är ett artistnamn för en konstnär med rötterna i graffiti och street art. Han är van att arbeta monumentalt på stora väggar utomhus. Ett av hans verk finns på en gavel vid Snickargatan sedan året 2020 med Artscape i Linköping.
Han är född 1978 i Trollhättan och bosatt i Stockholm sedan åren 2000 – 2005 med magisterexamen på Konsthögskolan.
Hans engagemang är tydligt för naturen och djurens fortlevnad. Människans livsstil och exploatering av jordens resurser medför ständigt krympande utrymme för andra arter. Det är välkänt för oss alla – utom några inbitna klimatförnekare.
Så vad gör då en konstnär i dag? Finns det risk för budskapsmåleri och propagandistisk konst? Ja, helt fri går inte Vegan Flava. Ett visst ideologiskt läckage blir tyvärr ofrånkomligt i sådana här sammanhang.
Det är svårt att helt komma förbi problemet. Ändå kan man bli fascinerad och övertygad av Flavans konstnärliga tyngd och kreativitet. Jag gillar att han tagit med sig gatukonstens erfarenheter in i konsten finrum. Han bryter upp bildrummet i delade bitar och ytor.
Hans största verk har titeln ”A landscape ground by ice”. Det består av serier av akrylmålade bräder, ungefär som ett plank. Men i ena änden delas bitarna upp i enskilda och asymmetriska former. Dynamiskt, expansivt uttryck. Världsbilden håller på att rasa sönder.
Men jag har lite svårt för utställningens kranier och ”dödskallar”. För mig och de flesta betyder dessa död och undergång? Kanske slutstationen för mänskligheten? Men det verkar som om konstnären också ser våra inre skelett som byggda av samma strukturer som trädens grenar och rotsystem. Och så är det ju också, men vi har ju närmast ”nedärvda” inre, ikonografiska föreställningar. En dödskalle betyder död.
Glaciärer smälter, arter försvinner och dör, temperaturer stiger, bränder härjar, luften blir sämre. ”Apokalypsens fyra ryttare” närmar sig ur Bibelns Uppenbarelseboken. Albrecht Dürer (1497 – 1498) gjorde ett välkänt träsnitt på temat.
Albert Camus skrev ”Pesten”. Och Ronny Eriksson sjöng: ”Det är lika bra att sluta drömma. Det går åt helvete i alla fall”.
Trots allt finns det också hopp i Vegan Flavas konst. Och det är framför allt poesin, omsorgen om detaljen och själva ”Motståndets estetik” som lyser om utställningen. Och den där lilla filmen där han målar graffiti på isen. Helt underbar!