Konst

Lena Dettervik

Galleri Blå. Visas till 25/10. 

I sitt formspråk anknyter hon till den klassiskt realistiska stilen. Ibland hämtas stoff ur mytologier. Hon är skicklig i att modellera fram människokroppar och porträtt. Man kan känna det franska arvet från vissa mästare i slutet av 1800-talet. Någonstans mitt emellan elegansen hos Edgar Degas och det kraftfulla uttrycket hos Auguste Rodin skulle Detterviks små skulpturer kunna befinna sig.

Men jag saknar komplikationer och tvetydigheter. Det är som att skåla med glas i lättare Champagne. Inget fel i det, men ibland behöver konsten bränna till i eftersmaken för att väcka till skarp reflektion. Det blir för inställsamt annars.

Ännu mer förbryllande är kontrasten till hennes två typer av måleri. Den ena kategorin består av mer eller mindre abstrakta färgformationer och den andra av svarta målningar med inklistrade element av papier-maché. Den första gruppen påminner om modernistisk efterklang. De svarta skulle kunnat bli riktigt tuffa punkmålningar laddade med en dos av Ad Reinhardts abstrakt expressionistiska och ödesmättade svartkonst.

Som konstnär är Lena Dettervik (f 1961) fortfarande ung i sammanhanget och kommer kanske med tiden att nå lika långt i måleriet som i skulpturen. Eller också är det helt enkelt så att fokus bör ligga på det formfasta skulpturarbetet. Måleri är alltid mycket mera slirigt och svårfångat efemärt som konstart.