Poesi
Johan Attfors
Kontaktreliker
Nirstedt/litteratur
Takten och kvaliteten i de senaste årens poesiutgivning går stick i stäv mot föreställningen om att lyrik läses i allt mindre utsträckning. Upplagorna må vara begränsade, men särskilt de mindre förlagen står för en mångfald där nya författare får möjlighet att utvecklas i riktningar som inte alltid följer tidens nycker.
En av årets mest intressanta debutanter är Johan Attfors, läkare till yrket, som nyligen har kommit ut med diktsamlingen "Kontaktreliker". Titeln anspelar på föremål som har tillhört eller kommit i kontakt med ett helgons kropp – eller varit en del av kroppen: "strålbenet som tillhört Maria Magdalena", som det heter i inledningen av samlingens andra dikt. Från den här sinnliga positionen låter Attfors sina dikter följa ett spår som går mellan medeltidens bildkonst och ett mer privat, själsligt tillstånd.
Då och då skymtar den kända, 500 år gamla gobeläng som syns på omslaget, "La Chasse à la licorne", där en grupp jägare med hundar inringar och tillfångatar en enhörning. I bokens starkaste dikt följer man jaktens dramaturgi, men i en motivvärld där diktjaget tycks vara både byte och jägare: "vi byter plats med bytesdjuret/ och med varandra/ (och med oss själva),/ och när vi kommer hem hänger vi upp våra kläder/ på galgar i duschen/ så att de torkar".
All denna symbolik, djurets blod, hundarnas bett, relikernas täta berättelser, samsas med oväntad laddning i Attfors språk. Det är i sig självt en mycket välutsmyckad gobeläng.