Konsert
Norrköpings Symfoniorkester
Betyg: 3
Dirigent: Anna Skryleva.
Solister: Johan Dalene, violin, Ellen Nisbeth, viola.
Begreppet ”Sinfonia concertante” brukar rubricera mer lättviktiga symfonier eller divertimenton med två eller fler soloinstrument. I Mozarts tolkning finns det inget lättviktigt, man ska se verket som en fullskalig konsert för violin och viola.
Man vet inte för vem verket är skrivet, men man kan misstänka att Wolfgang själv var en av solisterna eftersom han var en baddare på bägge instrumenten. Inte heller vet man när det uppfördes och originalmanuskriptet är försvunnet.
I torsdags sände SON en inspelning av denna konsert från De Geerhallen där den bandades i förra veckan. Bildregin har utvecklats, men ljudbilden kändes spretig och ojämn. Dirigenten Anna Skryleva tog till vara på de stora linjerna i musiken, ofta kraftfullt, ibland lite bullrigt.
Johan Dalenes violin och Ellen Nisbeths viola samspelade väl, även om de ibland hade lite skilda grammatiker för sitt musicerande, hon med mera häng och mullig bröströst, han med mer polerad finess och glittrande. Höjdpunkterna blev kadenserna, där fick de till ett njutbart musikantiskt samtal.
Inledningssatsens ”Maestoso” visade på stor dramatik med synkroniseringar av fraseringar och uttryck, medan ”Andantet” lockade med långa sammanhållande fraser för att i det avslutande ”Prestot” pigga upp med fräscht och piggt musicerande.
Balans och sångbarhet mitt i en orolig värld.