I rollen som Pan ser vi Martin Waerme.
Teater
Teater Revolt
Manus och regi: Sofia von Schmalensee
Scenografi och kostym: Ellen Norlund
Koreografi: Hugo Hedberg
Spelas mars-juni på Ung Scen Öst i Norrköping och Linköping samt på klassrumsturné till årskurs 9 och gymnasiet
Ja, det är alltså en pjäs-i-pjäsen som gör revolt, inte själva Ung Scen Öst. Men den revolutionära potentialen hos föreställningen Strimlor av Pan är minst sagt tveksam. Den bygger på den gamla myten om guden Pan och nymfen Syrinx men verkar mest som ett konstigt misch-masch av grekisk och annan mytologi på vers. Martin Waerme spelar Pan i en obetalbar kostym bestående av horn på huvudet och pälsklädda ben med klövar. Lukas Olde Monnikhof ser nästan lika märklig ut i Syrinx lila 1800-talsklänning med matchande stilig bahytt.
Känslan av att något inte är som det ska förstärks av att den nervösa regissören och manusförfattaren Anna Thomasson är närvarande i klassrummet och håller ett litet tal till publiken innan föreställningen sätter igång. Hennes närvaro tycks inte ha någon positiv inverkan på skådespelarna, som allt oftare tappar fokus och börjar prata direkt med henne eller varandra. Och snart inser publiken att detta egentligen är ett relationsdrama i grekisk-mytologisk förklädnad.
Anna Thomasson ger regi till Pan (Martin Waerme) och Syrinx (Lukas Olde Monnikhof).
Allt verkar nämligen trassligt i den lilla teatergruppen. Utan att avslöja detaljer förekommer såväl sexuella relationer åt olika håll som olycklig kärlek, svartsjuka och skaparkriser. Och vem orkar upprätthålla teaterns kraft under sådana omständigheter? Det blir snarare fråga om revolt mot regissören.
Den nervösa regissören Anna Thomasson tillsammans med Pan (Martin Waerme) i föreställningen "Teater Revolt".
Martin Waerme är riktigt rolig när känslorna formligen sprutar ur öronen och han skriker, visar fingret, gråter och grälar med nymfen Syrinx - nej förlåt, det är ju skådespelaren Lukas han grälar med. Lukas, härligt näbbig och förorättad i sin lila klänning, sliter till sist av sig scenkläderna, tar på cykelhjälmen och hotar att ge sig av. Medan Anna, stissigt pretentiös i Anna Thomassons träffande gestaltning, ler, slätar över, håller med än den ena än den andra i fåfänga försök att gjuta olja på vågorna.
"Strimlor av Pan" är en pjäs i pjäsen "Teater Revolt".
Ja, komiken sitter fint tack vare skådespelarnas tonsäkra samspel, ändå lämnar mig föreställningen märkligt oberörd. Pjäsen-i-pjäsen känns som ett onödigt tillägg som hindrar pjästexten att bli verkligt intressant och gå på djupet med relationerna. Vilket även en ungdomlig publik borde ha förtjänat.