Teater
Bygdens söner av Anders Duus
Regi & scenografi: Sara Giese
Skådespelare: Peter Jansson
Spelas på Östgötateatern i Linköping 23 september–6 oktober, i Norrköping 30 november–14 december.
I "Bygdens söner" får publiken möta några av byns "urinvånare": affärsbiträdet Roger som hade velat utbilda sig men blev kvar, lanthandelns ägare Biggan, även lokal eldsjäl, som dricker oändligt många koppar kaffe under sina pilgrimsresor för att marknadsföra bygdegårdens senaste evenemang, och hennes man teknikfixargubben Staffan. Dessutom två nyinflyttade, Rogers barndomsvän Patrik som just kommit hem efter 20 år i storstaden, och den storögt naiva konstnärliga fotografen Beata från Stockholm som hyr en stuga vid Myggsjön.
En och annan kliché kan anas bland rollfigurerna, men det hör till genren. Och att byar som Svenskog, med den sortens starka sammanhållning och sociala liv, numera hör till sällsyntheterna, det spelar mindre roll. Det här är den ideala byn som vi alla kan drömma om.
Alla fem rollerna spelas av Peter Jansson, och det på tydlig västgötska – trots att han står på Östgötateaterns scen. Han växlar snabbt och skickligt mellan sina rollfigurer, utan stora åthävor. Det räcker med att byta kroppsspråk, sätta på ett par glasögon eller byta dialekt för att markera vem som har ordet. Det märks att han känner sig hemma i Svenskog och har rollerna i ryggmärgen. Detta är nämligen en nypremiär, föreställningen turnerade för några år sedan på bygdegårdar och småscener i Östergötland och annorstädes.
Överflyttningen till stora scenen i Linköping medför vissa problem. Den lätt karikerade spelstilen är beroende av igenkänning och tät publikkontakt. På stora scenen faller en del av roligheterna platt till golvet i salongens oändliga rymd. Peter Jansson kämpar hårt för att nå fram, på premiären vinner han till sist en arbetsseger och möts av välförtjänta applåder efteråt.
Trots det komiska anslaget är det en dyster historia som berättas. Om smygrasism, om barndomsmobbning som sätter sin prägel på vuxenlivet. Om kulturkriget som uppstår när denaningslösa Beata tar sig orådet före att konkurrera med den lokala fotoklubben, och om en gruvlig hämnd för barndomens oförrätter. Hopplöst nog är det byns goda krafter som slåss inbördes. En inte särskilt lovande diagnos för landsbygdens framtid.