Konsert

Nisse Sandströms sextett

Betyg: 4

Crescendo i Norrköping 13/11

Som Linköpingsbo kan man bli lite lätt avundsjuk – inte missunnsam! – på Norrköpings 60-årsjubilerande jazzklubb Crescendo och deras lokal, med en trogen publik och en överlevande verksamhet. Deras arbete bär frukt.

Att veteranen Sandström fick inleda jubileumsfirandet på sin hemmaplan känns motiverat, han spelade här första gången redan 1961 och har återkommit vid massor av tillfällen. Respekt!

”Klubbens mesta och bästa artist” presenterades han som. Hans alltmer uttunnade jazzgeneration är värdefull att ta del av: vilka traditionsbärare och inblåsare av liv i denna tradition! Sandströms spel på sin tenorsax har inte tunnats ut, inte heller parhästen Erik Dahlbäcks vid trummorna.

Publiken var över lag i samma generation och förtrogen med stora delar av repertoaren, till exempel ”Jubilation” som Sandström fyndigt valt att börja med.

Den sofistikerade ”Whisper not” och flera andra karakteristiska nummer var skrivna av Benny Golson. Tadd Dameron och Bud Powell fanns också representerade, liksom en rolig calypso av Sandström själv.

Goda solistinsatser: trumpetaren Joel Persson Haag och pianisten Martin Perk lät kanske lite ”modernare” än övriga. Sandström kallade Perk en av Sveriges bästa pianister, och han spelade övertygande – och raska - solon. Hans ackompanjemang hade jag gärna hört lite starkare och tydligare.

Extra minnesvärd blev tolkningen av Horace Silvers fina ballad ”Peace”.