Sebastian Horsley i röd dandy-kostym. I nya "Manligt mode" får veta allt om det manliga modets historia.
Vi talar presentbok, en maffig men hanterbar volym i sobert svart och vitt, som en affärsmans kostym och skjorta. "Manligt Mode – En okänd historia" innehåller 19 essäer om herrmodets alla aspekter. En tydlig tidslinje går från tidigt 1500-tal när hoven dikterade modet till vår tid.
Roligast att läsa är Johan Hakelius uppsats om dandyn, ”som trotsar världen med en välknuten kravatt”. Eller en "röd stovepipe hat", som Soho-konstnären och -författaren Sebastian Horsley bär upp på ett mästerligt foto av David Bebber.
Stimulerande inblickar i svenska kulturmäns habit får vi i en uppsats om August Strindberg” av Göran Söderström) och i en annan om Anders Zorn av Johan Cederlund.
Att boken är så gedigen beror på att pantertanten i svensk modevärld, Ingrid Giertz-Mårtenson, nu 85 år, är dess redaktör. Hennes gedigna bakgrundfinns i Skobranschrådet och Svenska Moderådet samt skapandet av Centrum för Modevetenskap vid Stockholms universitet.
Hon har på ett lysande sätt fogat samman uppsatserna och skrivit ett initierat förord. Hon noterar att ”Litteratur om mode handlar till större delen om kvinnligt mode /…/. Vad jag framför allt önskar är därför att den här boken ska bli början till en seriös diskussion om det manliga modet och om maskulinitet och kläder”.
Det klassiska engelska skrädderiet och evolutionen av mannens fortfarande mest användbara plagg, kostymen, bildar en linje genom herrmodets historia.
Bokens senare kapitel visar vad som hänt inom herrmodet under de senaste decennierna: en ny syn på maskulinitet och den manliga klädselns nära koppling till musik, kroppskultur, sport- och utomhusmode. Alla plagg är inte estetiskt tilltalande i en konventionell mening, en del utmanar och provocerar.
"Manligt mode" spänner över den manliga modehistorien från 1500-talet och framåt. Till vänster amerikanska studenter med den snobbiga ivy league-stilen, till höger en riktig renässansman.
Vi herrar som föredrar att lufsa omkring i våra vardagsjeans läser med behållning kapitlet ”Män i jeans – En tidlös historia”. Det är kulturjournalisten och författaren Bradley Quinn som tar läsaren i handen genom blåbyxornas värld.
Quinn är också läsarens guide i kapitlet ”Svart – Ritualer, makt och magi”, som belyser ett huvudinslag i västerländskt mode och använts i allt från traditionella mönster och subkulturella strömningar till klassiskt skrädderi.
Helmut Newtons välkända foto 1976 av en kvinnlig trådsmal modell (à la David Bowie som det sena 1970-talets Thin White Duke) iklädd Yves Saint Laurents "Le Smoking" på en kvällsbelyst Parisgata definierar på en helsida i kapitlet ”det svarta”, den ikoniska kvinnliga ”lilla svarta” cocktailklänningen i en genusöverskridande process.
Manligt mode genom tiderna.
”Under 1970-talet blev svart en viktig symbol för avantgardet”, skriver Quinn. Kläddesigners som Helmut Newton, Tom Ford och YSL visade ofta upp svart i sina herrkollektioner. Svart som den viktigaste fetischkulören ska inte underskattas, exemplet är svart läder, med sin erotiska framtoning, påpekar Quinn.
Daniel Björk rundar skickligt av "Manligt Mode". ”När det skräddade modet kom tillbaka blev det snarare ett uttryck för något radikalt än konservativt eftersom män i gemen mest klädde sig i jeans och andra casualkläder. Skräddat blev synonymt med att klä upp sig.”
Hatten av för Björks stimulerande genomlysningar av herrmodeväxlingarna sedan millennieskiftet! Den åkturen är omtumlande: ta fotot av Harry Styles i klänning och kavaj från Gucci på amerikanska Vogues omslag 2020! Du avgör själv om du vill hissa eller dissa det.