Drama/Action
Titel: Avgrunden
Visas på: Bio
I rollerna: Tuva Novotny, Kardo Razzazi, Peter Franzén
Regi: Richard Holm
Speltid: 103 min
Betyg: 3
Sedan ett gigantiskt norskt stentroll med Hollywood-självförtroende hjälpt katastrofrullen "Troll" (2022) att under sin premiärvecka slå rekord som den mest sedda icke-engelskspråkiga Netflix-filmen genom tiderna, och efter flera decenniers frånvaro av påkostade inhemska genrefilmer, satsas det nu stort.
Det har blivit dags för den svenska marken att skälva och rasa, prisbelönade kommunala 1950-talsbyggnader att ödeläggas och stjärnfamiljer att splittras – och det med besked. För regi står actionveteranen Richard Holm som med en budget på 90 miljoner kronor väcker världens största underjordiska järnmalmsgruva Kiirunavaara till liv. Det är dramatiskt, lokalt förankrat och välspelat, framför allt av spektakulära drönartagningar och Tuva Novotny. Men oförlåtligt såpigt.
Längs vägen mot den bottenlösa avgrunden tickas obligatoriska katastroffilmselement pedagogiskt av. Fulla ungdomar försvinner efter en fest i sprickzonen men innan några illavarslande varningslampor börjar lysa i gruvans mörka, högteknologiskt övervakade schakt ska Sveriges motsvarighet till den driftiga norska paleontologen Nora, den tuffa säkerhetschefen Frigga (rolig och övertygande Tuva Novotny) få ihop en minst sagt trasslig vardag. Där finns missförstådda tonårsbarn, en i alla avseenden klaustrofobisk kollega tillika besvärande exman (Peter Franzén) och en ny kärlek, den förvirrade och lite sorgsna brandmannen Dabir (Kardo Razzazi), och alla pockar oavbrutet på hennes uppmärksamhet.
"Avgrunden" är som mest effektfull när hotet fortfarande jäser på djupet i gruvan en kilometer under Kiruna, när syret tryter och den otänkbara katastrofens närhet testar allas stresstålighet och mänsklighet. Under filmens andra halva tycks Kiirunavaaras obönhörliga gruvfru bli alltmer irriterad, och det kan man förstå när berättelsen tas över av en meningslös tuppfäktning mellan maken och älskaren om vem som egentligen har rätt att rädda familjen ur de livsfarliga rasmassorna.
Att filmen i sig är en lukrativ familjeaffär där Richard Holm i manusskrivandet teamat upp med sin son, 90-talisten Robin Sherlock, har gett ovanligt tidsenliga dialoger. Det är synd att de utdragna grälen stjäl så mycket utrymme från explosionerna och rökmolnen att katastrofen blir något av ett antiklimax.