Kärleken till vulkaner blev deras död

"Fire of love" är en poetisk skildring av det vulkanälskande forskarparet Kraffts liv, kärlek och död.

"Fire of love" är berättelsen om det franska forskarparet Maurice och Katia Krafft, om deras kärlek till varandra och till vulkaner.

"Fire of love" är berättelsen om det franska forskarparet Maurice och Katia Krafft, om deras kärlek till varandra och till vulkaner.

Foto: Nonstop Entertainment

Recension2022-08-26 07:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Dokumentär

Titel: Fire of love

Visas på: Bio

Medverkande: Katia Krafft, Maurice Krafft

Regi: Sara Dosa

Speltid: 99 min

Betyg: 4

Det börjar i ett kallt och snöigt landskap. Katia och Maurice Krafft och deras medhjälpare letar sig fram mot målet: en isländsk vulkan där de eruptiva krafterna har helt andra temperaturer. Katia var geokemist, intresserade sig för vulkanisk kemi och Maurice var geolog, specialiserad på jordens uppkomst, sammansättning och förändring. De kallade sig vulkanologer.

Det franska forskarparets drivkraft var att försöka förstå exakt när krafterna i en vulkan slår över och blir till ett vulkanutbrott. Forskarniten drev dem allt närmare kratrarna och deras tusengradiga hetta.

Ett japanskt vulkanutbrott med en oväntad utveckling tog 1991 parets liv. Deras kvarlåtenskap innehöll mer än 200 timmar film från olika vulkanutbrott runtom i världen under ett par decennier. Regissören Sara Dosa har använt sig av filmerna till en poetisk berättelse om makarnas liv och gärning.

"Jag föredrar ett intensivt och kort liv framför ett långt och monotont", säger Maurice vid ett tillfälle. Hans fru kommenterar att hon inte alls tänker på faran i deras forskning. Hon bärs av fascinationen inför naturens krafter – och den får publiken dela. Parets bilder av askmoln, tunga stenar som slungas iväg och lavaströmmar påminner om nonfigurativ konst, ger erotiska associationer och fascinerar oupphörligen.

Men filmen är också ett porträtt av makarnas barndom, deras liv tillsammans och det gemensamma beslutet att inte skaffa barn. Som metafor för passion och dramatik är vulkaner oslagbara. Något som fiktiva filmberättelser som neorealistiska "Stromboli" och katastroffilmerna "Dante's Peak" och "Vulcano" är exempel på. Paret Krafft är totalt hängivna sin forskning, de lever och andas vulkaner. Sara Dosa klipper in animerade sekvenser här och där för att gestalta deras mer vetenskapliga resonemang.

Det märks att själva filmtekniken utvecklades under makarnas tid som forskare. De inledande rutorna är gryniga och tagna på längre håll, medan de senare är glasklara, filmade med bättre objektiv som når in i vulkanernas glödgade inre eller ned i fräsande havsskum. Sara Dosa låter filmskaparkollegan Miranda Julys drömska röst ackompanjera berättelsen om makarna Krafft. Det ger en poetisk touch till en film om en bokstavligen vulkanisk kärlek.