Roman
Sebastian Johans
Döden och Kerstin
Nirstedt/litteratur
Kapten Rönner ligger och dör i matsalen. "Hon har lagt mig i matsalen för att det är här jag ska dö. Det är inte muntrare än det låter. Inte värre heller." Med den svårslagna inledningen öppnar Sebastian Johans sin nya roman. Redan här kommer frågorna: varför i hela friden ska han, sjökapten Rönner, ligga och dö just i matsalen, där hon, hustrun, till på köpet varje morgon serverar frukost till sina inneboende sommargäster? Vem är hon som har bestämt något så bisarrt – och vem är han som har funnit sig i det?
Vi befinner oss, mestadels, i en villa på Åland. Det är sommar och 1960-tal, och färjetrafiken på Östersjön har nyss tagit fart. En av färjorna är Rönners egen, och det var han som förde befälet innan sjukdomen tvingade honom i land för gott. Inombords är han kvar i minnena av ett liv till sjöss, som alltifrån jungman till kapten, från segelfartyg till maskindrift. När febern stiger återupplever han händelser från förr. Seglatserna över haven. En förlisning. Sjöbegravningen av lättmatrosen Andersson som föll från stormasten. Krigsåren när Rönners fartyg gick på uppdrag av tyskarna. Första mötet med blivande hustrun – och avskeden. Insikten om att han kunde ha vägrat, när hon vid hans hemkomster alltid hetsade honom att slå barnen.
Sebastian Johans berättar lugnt och sakligt. Just i det återhållna och ibland outtalade framhävs de dramatiska händelserna. Tydlighet saknas för den sakens skull inte; när han i skickligt formulerade dialoger och replikskiften återger sommargästernas ogenerade babbel, ofta uppmuntrat av värdinnan, blir det en stark gestaltning av hur den döende ännu i livet berövats sin mänsklighet. Han är osynlig, en icke-varelse.
Språket är tryfferat med sjötermer, ibland svåra att förstå, men färgrika. Skildringen av Rönners personliga förhållningssätt till havet och fartygen blir både suggestiv och sinnlig, som när han minns "ljudet av havet som oförtröttligt naggar isen i kanterna". Titelns Kerstin, då? Jo, hon går hemma i Uppsala och inväntar årets semesterresa till Åland. Hennes kapitel med singellivet i staden bryter förstås av mot Rönners tankevärld och ger i viss mån andra perspektiv. I övrigt är det dock svårt att se vad hon tillför denna skönt enkla och samtidigt djuplodande berättelse som hade stått sig väl så bra utan henne.