Konsert
Lars Demian & David Tallroth.
Betyg: 4
Kulturakademin, Motala 26/2.
Demian på elbanjo och Tallroth, som trakterar både bastuba och trummor samtidigt, inleder med ett Sickan Carlsson-örhänge från för obegripligt länge sedan, ”Se nu tittar lilla solen in i igen”, i en uppgiven, musikaliskt skeptisk version där ursprungsmelodin är helt avskaffad. Bara texten framträder i sin bedårande förljugenhet.
Sedan får Åke Grönbergs olidliga ”Gungeligung” samma behandling. Det är faktiskt kvällens höjdpunkt, tro mig.
Anna-Lena Löfgrens ”Regniga natt”, Lena PH:s ”Det gör ont", Lill-Babs ”Itzy Bitzy Teenie Weenie Yellow Polka Dot Bikini” – men med den svenska texten om den prickiga baddräkten – silas genom samma filter. Lars Demian kallar dem existentiella skillingtryck.
Nationalteaterns ”Bängen trålar” ges i detta resignerade tonfall. Och som sagt: det är bedårande, roligt och musikaliskt magnifikt, med elbanjo eller gitarr, vildsint piano och David Tallroths virtuosa tubaspel, samtidigt som han med en hand spelar slagverk.
Det är dessa mörka saker i snitsig valstakt som dominerar, vid sidan av Lars Demians mera typiska skildringar av folkhemmets undersida, som ”Pank”, ”Guldkant” och ”H&M”, ganska Tom Waits-inspirerat, och inget fel på dem. Men de där gamla faluröda melodierna med vita knutar från en annan tid är oemotståndliga, särskilt i kombination med duons självironiska publikkontakt.