Uppbackad av vältrimmade Sandviken Big Band drog Jill Johnsons julturné in i Norrköping. Över välfyllda De Geerhallen vilade en lite dåsig och däst julstämning – kanske hade kvällen föregåtts av något digert julbord. Eller så väntade man bara in resultatet av Johnsons resa från country och schlager in i storbandsjazzens mer krävande kostym. Lördagskvällens mogna publik behövde emellertid inte oroa sig länge. Johnson rev rutinerat av alla älskade julhörhängen signerade Sinatra, Crosby, Fitzgerald, ja ni vet alla jazzälskares måsten under misteln.
Snarare än tomtemys och mjuka klappar bjuds vi på glittriga storstadskänslor som för tankarna till New York och Las Vegas. Det svänger bra om klassikerna ”Christmas Journey”, ”Winter Wonderland” och ”Silver bells”. När så Anders Berglund greppar mikrofonen i ”Christmas time is here” är publiken med på noterna. 50-årsjubilerande Sandviken Big Band är i sitt esse och kvällen kantas av flera briljanta soloinsatser. Inledningsvis är volymen alldeles för hög och sångerskans hårt upp-mickade blir röst nasalt vass, men det löste sig under kvällen.
Johnson uttrycker sin glädje över att få arbeta med en stor orkester och berättar att det hela startade här. Lisa Nilsson hade tackat nej till en Sinatra-hyllning med Berglund och SON. Frågan gick över till Jill men väl på plats vågade hon varken fråga vad ”partitur” betydde eller be dem transponera ner arrangemangen från Nilssons ljusare tonläge. Det gick som bekant bra ändå och man kan konstatera att den här countrybruden har flyttat in till sta’n. Det klarar hon utmärkt.