Så sluter Jill Johnson cirkeln och återvänder till klubbscenerna med ”My Remedy Tour”. Efter framgångsrika år med country, schlagers, julshower och rockiga krogshower tog hon steget in i den breda TV-publikens hjärta med ”Jills veranda”. Förra året rosades hon för sin storbandsjazzturné med Anders Berglund och nu är country & rockbruden tillbaka igen. Ja, rutinerade Johnson har visat vilken allround-artist hon utvecklats till.
Kvällens publik bjuds på gammalt och nytt material ur en låtskatt som växt genom åren. Hennes texter om hjärta och smärta är enkla på gränsen till banala, ändå griper den här tonsatta vardagsprosan tag i hjärtat. Nya låten ”My remedy” är bra men känns som något jag hört förut.
Bland kvällens höjdpunkter räknar jag nyskrivna ”Masquerade” och ”We can sleep it off” där tunga basgångar samsas med snygga klättringar på gitarr. Här visar Johnson prov på brett register och skicklig sångteknik. Hon behåller sin hesa country-röst på höjden och förmår växla ner i mörkare och rockigare bröstklanger. Med ”Love ain’t nothing” serveras välsmorda glidningar på steel-gitarr och Johnson sjunger bitterljuvt om evig kärlek som om hon stod i soluppgången på en frostnupen prärie.
Ljudet är burkigt och onyanserat på Arbis, men om det bryr sig publiken föga. Här, mellan ölen, charkbrickorna och spontandansen lever man på känslan och det gör också Jill Johnson som tar hela publiken i sin famn. Med trevligt mellansnack är hon granntjejen som sätter toner på livets ingredienser och nu sjunger för full hals i vårt eget vardagsrum. Det är väl det som kallas att vara folkkär.