De Geer pianokvartett bildade en fin helhet på Baptistkyrkans lilla scen.
Konsert
De Geer pianokvartett
Sarah Dodd Falkebring - violin, Nanako Akai - viola, Mikaela Grönberg - cello, Carl Pontén - piano.
Linköpings kammarmusikförening, Baptistkyrkan.
Pianokvartett är av någon anledning ett mindre vanligt format än pianotrion och kvintetten. Det är glädjande att ett par musiker ur symfoniorkestern i Norrköping, tillsammans med andra, funnit en möjlighet att fördjupa sig i denna kammarmusik. Jag skulle önska mig mer av sådana utflykter. Kammarmusiken har tyvärr en svag ställning i Norrköping.
Programmet tog avstamp i ett tidigt och ofullständigt verk av Gustav Mahler. Endast en sats ur en kvartett skriven runt 1876, då kompositören bara var 16 år. Med tanke på detta var det ett välkomponerat och oväntat moget stycke. Det är romantiskt lyrisk musik, med en innerlig känsla. Andan är närmast något av Brahms. Det fanns utrymme för uttrycksfullt spel. Stråkarnas klang var i kyrkans akustik något skarp i starka partier. Bäst klingade det i mer lågmälda avsnitt i. Annars var balansen mellan instrumenten fin.
Även ur den kvinnliga pionjären Elfrida Andrées repertoar, hade man hittat ett tidigt verk, i samma tonart a-moll som hos Mahler. Men här alltså ca 10 år tidigare. Denna pianokvartett är inte så uppmärksammad.
Den bär väl också prägeln av ungdomligt prövande och en lite kantig och osäker hantering av den musikaliska formen och stämföringen. Stilmässigt är det ganska anonymt. Men det finns i alla fall fina avsnitt, som i det expressiva och melodiska Adagiot, och i finalsatsen där det blev mer variation i kompositionen. Det var också där som tolkningen hade sin höjdpunkt.
Robert Schumanns pianokvartett (Ess dur) härrör ur den mycket kreativa perioden i hans liv i början av 1840-talet. Detta blev konsertprogrammets höjdpunkt. Kvartetten bär musik med stort register. Det finns något av ett episkt anslag i upplägg och uttryck, likt många av hans sånger. Bilder och stämningar målas upp. Det är dramatiskt, livfullt och ibland gåtfullt.
Norrköpingsbaserade De Geer pianokvartetter spelade i Linköping i fredags.
Grundtonen är mollbetonad. En inåtvänd, vemodig romantik. Schubert gör sig påmind i det melodiskt jagande scherzot. Även Beethoven kan anas i skuggorna.
Tolkningen fick fram det nästan ironiskt sentimentala i den långsamma valsen i tredje satsen. Och kontrasterna; som till avslutets energiska och ljusa karaktär. Där lämnar vi det dunkla och förs tillbaka till dagen, som ett uppvaknande.