Tove Jansson ute på älskad Bredskär 1961, ön som inspirerade henne till klassikern "Sommarboken" (1972).
Böcker
Tove Jansson
“Sommarboken”
Förlaget
Framför allt berör brorsdottern Sophia Janssons ömma förord. Det var hon som Tove Jansson tänkte på när hon skrev boken om den lilla flickan Sophia som tillbringar sommaren med sin farmor (i verkligheten tecknaren Signe “Ham” Hammarsten-Jansson). Sophia Jansson berättar om den verkliga ön Bredskär i Finska viken där hennes pappa tecknaren Lars Jansson byggde en stuga tillsammans med sin storasyster 1947, en manifestation över en ny ljus eras början efter världskrigets mörker. Tove Jansson skrev senare att stugbygget med lillebrodern var den bästa stunden i hennes liv.
Så småningom blev det två stugor som fortfarande är utan ström och rinnande vatten, men familjen Jansson har fortsatt att tillbringa somrarna på den två och en halv hektar stora ön sedan dess. Sophia Jansson är bekymrad för framtiden, klimatförändringarna gör sig påminda, Bredskärs redan torra jordmån blir allt torrare och livet får allt svårare att slå rot i den.
Tove Jansson vid huset Vindrosen på Bredskär 1950.
Själv kom hon dit första gången som sexåring 1968 strax efter att hennes mamma Nita Jansson gått bort. Sophia Jansson känner igen den relation mellan sondotter och farmor som hennes faster tydligt observerade och fiktivt återgav i sin bok. Inte minst fångar Tove Jansson den närmast anarkistiska tillvaro familjen levde i där ute på sitt karga sommarparadis. Samhällets hierarkier lämnades kvar på land och på ön fick barnen ta lika stor plats och delta med samma självklarhet som de vuxna. Sophia Jansson beskriver också hur exakt fastern är i sina naturbeskrivningar (som den kusliga “Spökskogen” där Ham gömde små trollskulpturer i de döda träden för att skrämma och roa sina barnbarn) och i skildringarna av djurlivet och de fria människorna i skärgården.
I “Sommarboken” får vi alltså följa den lilla sexåriga flickan Sophias och hennes farmors sommar ute på familjens ö. En pappa finns vagt i bakgrunden och Sophia har precis mist sin mamma. De promenerar runt och utforskar den lilla ön och styr med vardagsbestyr genom vackra sommardagar och sakta smyger sig mörkret och kylan på. Farmors dagar är likt sommarens snart räknande och den lilla flickans och den gamla kvinnans samtal kretsar kring tillvarons tre stora mysterier, kärleken, döden och Gud.
Tove Janssons klassiker "Sommarboken" firar 50 år med en ny fin upplaga.
Att älska till döds. Ute på ön blir Sophia vittne till naturens grymhet och upplever också den undflyende kärlekens fenomen. Hon förälskar sig i den grå fiskarkatten Ma Petite, kallad “Mappe”, som är mer intresserad av att “grymt” jaga småvilt än att gosa. Frustrerad över bristen på tillgivenhet försöker hon älska den ännu mer.
“Det är underligt med kärlek, sa Sophia. Ju mer man älskar den andra dess mindre tycker den andra om en.
Det är alldeles riktigt, anmärkte farmorn. Och vad gör man då?
Man fortsätter att älska, svarade Sophia hotfullt. Man älskar värre och värre…”
Till slut tröttnar hon på att springa efter den alltmer vilda Mappe och försöker i stället att rikta sin kärlek mot den nya katten Svante, som spinner varmt och alltid vill sova vid hennes sida. Men hon blir less på den snälla katten som aldrig vill fånga möss och fyller sängen med hår. Hon kan inte sluta älska Mappe.
Tove Jansson ute på ön Bredskär 1961. Tillsammans med sin bror Lars Jansson byggde hon en första stuga där 1947.
I små underbara berättelser om Sophia och farmor fångar Tove Jansson med både vis humor och salt svärta livets essens, samspelet mellan kärlek och lidande, gemenskap och ensamhet, lycka och sorg, liv och död. Sommarboken är en överväldigande läsupplevelse, Tove Janssons prosa är lätt och enkel, men bär ändå den tyngsta densitet av stämningar och insikter. Som sommaren är livet vacker och kort, något som framstår med all tydlighet ute på en avlägsen ös tidlöshet. Briljant skriver Tove Jansson långsamt fram en mänsklig berättelse om levnad och överlevnad i glänsande stunder av ljus och mörker. Det är litterär magi, vi blickar ner i det klara havsvattnet och får plötsligt syn på det evinnerliga djupet.
Tove Jansson tillsammans med livskamraten Tuulikki Pietilä ute på ön Bredskär i Finska viken 1961.
Formgivaren Sophia Jansson är nu majoritetsägare och styrelseordförande i företaget som äger rättigheterna till fasterns älskade karaktärer mumintrollen och ät medgrundare till Förlaget som ger ut hennes böcker. Hon har förvandlat Tove Janssons litterära arv till en mångmiljonindustri, men också fört hennes anda vidare i sitt eget liv. Numera är Sophia Jansson själv farmor och under sommaren vandrar hon runt med sin sondotter och utforskar livets mysterium ute på den lilla ön i Finska viken.