Inga ostron men gott om öl i Prag

Richard Swartz bitterljuva självbiografi är ett läsvärt intermezzo i en ung mans jakt på ett eget liv.

Revolten "Pragvåren" fick ett slut sommaren 1968 när Sovjet invaderade Tjeckoslovakien. Sovjet oroade sig för att landet skulle bryta sig loss från de övriga sovjetiska satellitstaterna. Två år senare kom Richard Swartz till Prag.

Revolten "Pragvåren" fick ett slut sommaren 1968 när Sovjet invaderade Tjeckoslovakien. Sovjet oroade sig för att landet skulle bryta sig loss från de övriga sovjetiska satellitstaterna. Två år senare kom Richard Swartz till Prag.

Foto: Libor Hajsky/AP/TT

Recension2022-07-20 07:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Självbiografi

Richard Swartz

Ostron i Prag

Bokförlaget Polaris

Två år efter revolten i Prag sökte sig den unge studenten Richard Swartz till platsen för detta kuvade uppror. På flykt undan en pappa med bestämda krav och en olycklig romans tar han sig år 1970 till Prag utan en tydlig agenda. Nästan som om Prag var en metafor för honom själv med det kuvade upproret bakom sig. Mittpunkt för det geografiska Europa, men högst perifer i den politiska världskartan.

"Ostron i Prag" är en reseskildring från Swartz ungdomstid i dåvarande Tjeckoslovakiens huvudstad. Studierna blir mer en täckmantel för Swartz att röra sig i staden, flanera, iaktta och registrera. Han berättar om många sammanträffanden med människor. Men några egentliga möten äger aldrig rum. Den vresiga expediten som inte tillhandahåller några önskade varor, blir för ett ögonblick flirtig vid ett oväntat möte på spårvagnen, men förvandlas sedan till samma byråkratiska expedit. Romantiska relationer är egentligen den andras längtan efter ett västerländskt pass. Allt är ett spel mellan sanning och lögn, där det mesta inte är vad det utger sig för att vara. Inte ens Prag lever upp till sitt namn. Stadens många metaforer är alla tomma. Till och med maten är en metafor. Restaurangen dukar upp med ostronsked vid tallriken men några ostron kommer aldrig att serveras. Det som ser ut är inte det som är.

Prag presenteras som en blodfattig stad med gåtfulla människor. Det enda det finns gott om är öl. Den stillsamma berusningen med vilket människor förlikar sig med överhetens normalisering. Ändå finns det inget nedlåtande och förringande i Richard Swartz berättelser om dessa människor. De är alla på sitt sätt överlevare i ett system präglat av förtryck och diktatur. Bilskolläraren, handledaren vid universitet och den unga vältränade kvinnan Jarka vars döende mor önskar att Swartz ska gifta sig med hennes dotter – alla är unika. Skildringen av Prag är tragikomisk, men människorna är storslagna.

Kanske att den stora gåtan till slut är Swartz själv. Vad ville han med denna resa? Berättelsen om dåtidens Prag är också en berättelse om ensamhet och utanförskap. Vem är Swartz i denna dystopiska stad? Och hur kan han undgå att inte utnyttja denna uppgivna värld, där han är en lyckligt lottad solitär? Det politiska systemet drabbar också honom. "Ostron i Prag" är ett mycket läsvärt intermezzo i en ung mans liv.