Konst
Katarina Norling
Drömmen i Tunis
Norrköpings konstmuseum
Utställningen pågår till 23 april 2023
Det smäller till ordentligt i de höga, skärande färgskalorna. Turkos, pastell, blått, orange, grönt, rosa. Färgackorden optimeras maximalt som i new wave och postpunk. Dissonanser men ändå konsekvent genomfört oavsett om det är måleri, objekt eller skulptur. Gränser tänjs utan att brista.
Vissa associationer kan gå till svenska konstnärer som Carin Ellbergs 90-talsskulpturer, Meta Aeseus Berlin och Astrid Sylwans droppmåleri. Historiskt skulle man kanske kunna dra trådar bakåt till Jackson Pollocks stänkmåleri, Arshile Gorky, de Kooning, de vilda tyskarna på 80-talet eller Paul McCarthys tabusprängningar. Niki de Saint Phalle skulle nog nicka gillande.
Men ingen passar riktigt in som jämförelser med den högst egenartade Katarina Norling (1963 – 2019) som tyvärr fick ett kort liv.
Hon tog starka intryck från sina många resor i Nordafrikas Tunisien, Indien och andra länder. Kulturer med färgstarka yttringar och dekorationer av ytor med snäckor, mosaiker, pärlor. Inga ytor lämnas fria. Raka motsatsen till nordisk minimalism och blond funktionalism.
I den höga utställningshallen kan vi på ett stort podium se både större skulpturala objekt och små modellfartyg. De senare sprudlande av all sorters färger i segel och skrov. Som om de glatt seglar i alla väderstreck på konstens fantasifulla havsvidder där allt är möjligt.
Här finns en stor kub täckt av ett slags textilt vadderat lapptäcke. Ett ytterst märkligt objekt i pulserande rött tar plats i andra änden. Ser det ut som en blodröd rund sjöborre? Här och var finns små, runda speglar fästade vid ytan. Inuti själva ”kroppen” lär det finns andra ting hemlighetsfullt instoppade.
Katarina Norlings gestaltningar andas både ömsint innerlighet, känslighet och tvära kast åt andra håll, nästan så man kan höra Munchs ”Skriet” i bakgrunden. En intensiv förtvivlan över existensens villkor. Hon var adoptivbarn som sökte sina rötter utan stöd av fosterföräldrarna. Länge hölls hemligheten inom familjen. Rotlös, rastlös sökte hon sina egna meningar. Kanske därför hennes verk blev så outstanding särpräglade och originella.
Bra initiativ att konstmuseet uppmärksammar hennes konstnärliga gärning. Utställningen är stilfullt iscensatt i stora salen.