Ett 60-tal personer arbetade med att bärga Per Brahe 1922.
Böcker
Lotta Mejsholm
“Ångaren Per Brahe”
Eget förlag
Historieskrivning är ett förunderligt ting, ofta har den ambitionen att snäva in och förstå en enskild företeelse eller händelse, men alltid blir sådana fragment utgångspunkter till att lägga det vidare pusslet om människans tillvaro.
Så är det med arkeologen Lotta Mejsholms bok “Ångaren Per Brahe”. Hon berättar om de kvinnor och män som arbetade på fartyget och de som var passagerare under den ödesdigra natten 19–20 november 1918, då 24 människor följde med “Pelle” ner i Vätterns djup. Den mest kände av dessa var konstnären John Bauer som endast 36 år gammal omkom med hela sin familj.
1. Självporträtt av John Bauer från 1908. 2. John Bauer tillsammans med sonen Bengt ("Putte") 1917,
Likt andra ångare vid tiden fungerade Per Brahe både som frakt- och passagerarfartyg och var som oftast för tungt lastad. Den stora förtjänsten låg i att skeppa sådant som järn, frukt och potatis och båten hade därför redan genomlidit flera större haverier under de omkring 70 år den var i bruk.
Per Brahe påväg på Heda sluss på midsommarafton 1916.
Per Brahe sjönk i Vättern på 32 meters djup och Lotta Mejsholm redogör för hur både dykning och bärgning fungerade för 100 år sedan. Mest anmärkningsvärt är att det tog en sådan tid att få upp fartyget igen, varken staten eller rederiet tog ansvar för det, utan det var människorna på Hästholmen som gick samman för att finansiera både dykare och bärgare.
Dykare på väg ner i vraket Per Brahe 1922.
I vår tid känns det folkliga intresset för olyckan motbjudande. Man ordnade “lustresor” för att bevittna bärgningen och extratåg sattes in från Norrköping för att så många ville se det. Totalt bevittnades bärgningsarbetet av 20 000 åskådare.
Den bärgade Per Brahe vid Hästholmens hamn.Vykort från tiden.
Därefter restaurerades Per Brahe och åkte på en makaber uppvisningsturné genom Västergötland, Småland och Östergötland. Samtidigt har var tid sin voyeurism, i dag har vi genom medierna och nätet tillgång till den här typen av bilder och händelser på ett helt annat sätt än dåtidens människa.
Den bärgade Per Brahe visas upp i Stockholm 1922.
Ångfartygen konkurrerades snart ut av järnvägen, men under olika namn fortsatte båten sedan att trafikera olika farleder i Sverige under några år innan den som Åland II for mellan Åbo och Mariehamn under 30 år fram till 1959 då fartyget höggs till virke.
Fullastade Per Brahe ute på färd vid okänd tidpunkt.
Lotta Mejsholms bok belyser verkligen den stora skillnaden mellan nu och då, men också de mindre smickrande likheter vi finner med våra förfäder.