Charlie Cunningham är en engelsman som spelar en relativt traditionell pop, men har ett väldigt personligt tilltal, framförallt i texterna. Så, den intima och akustiska inramningen passar honom perfekt. Det är så hudlöst att varenda detalj i låtarna framträder tydligt. Alla sexton i publiken njuter i fulla drag.
Publiken som senare på kvällen skulle se den ordinarie spelningen med Charlie Cunningham var bara att gratulera. Även om det är svårt att se hur det skulle kunna gå upp mot vad vi som befann oss i Persiska Rummet fick uppleva, finns alla förutsättningar för en av festivalens finare stunder.