Hörlursvandring
"Kartan över oss"
Koncept och manus: Lisa Färnström och Joakim Rindå.
Musik och ljud: Hampus Norén.
Riksteatern i Linköping, Norrköping och Finspång.
En hörlursvandring, vad fagerlund är det? Presentationen från Riksteatern svämmar över av luddigt kulturflum: "Existentiell vandring i vårt inre landskap... tillsammans ritar vi kartan över oss... i samarbete med en fiktiv myndighet".
Enda sättet att begripa var att gå en testrunda. I onsdags kväll samlades fem av styrelsemedlemmarna i Riksteaterföreningen i Linköping för att provgå vandringen och jag fick haka på.
Man börjar med att ladda ner en app – se där en liten grundförutsättning som inte nämns i Riksteaterns reklammaterial. Utrustade med mobiltelefoner och hörlurar sätter vi igång, och ganska snart smälter mina sura skepsis bort och ersätts av fascination.
En lugn och trovärdig kvinnoröst från "Myndigheten för emotionell och själslig beredskap" hälsar välkommen och ställer frågor. "Tror du att det här kommer att vara en bra plats att bo på om 100 år?" Kartan i telefonen visar en punkt rakt fram jag ska gå till för att svara ja, och en punkt till höger för att svara nej.
Beroende på mitt svar får jag nästa fråga, och så fortsätter vandringen: kroppsligen genom staden, och själsligen genom den vision som växer fram till följd av mina svar.
Efter hand går jag och de andra åt olika håll. Ju fler pessimistiska svar jag ger desto mörkare framtid målas upp i lurarna. Isar smälter, samhällen kollapsar. "FN uppger att halva Jordens befolkning är på flykt", säger myndighetskvinnan lugnt.
Jag uppmanas att ta ett steg rakt fram för varje år jag tror jag har kvar att leva. På en blåsig trottoar utmed S:t Larsgatan slutar mitt liv. Sedan får jag ringa den fiktiva myndigheten och säga vad jag känner. En farbror tittar undrande på mig.
Manuset är detsamma på alla orter, och verket finns kvar i tre år. Man kan inte ge sig ut på egen hand, men Riksteatern kommer att ordna fler vandringar. Jag vill gå igen och prova andra svar.
När vi testade var ett par gps-punkter illa placerade, de ska flyttas före lördag. För att svara ja på första frågan skulle vi behövt ta oss över en uppgrävd, avspärrad gata. Jag svarade nej för att det var enklast så, och det är väl typiskt: Att vara negativ är lätt. Att välja den hoppfulla vägen kräver ofta lite mer ansträngning.