Teater
Reflekterad olydnad
Av Farhiya Feysal (på scen) och America Vera-Zavala (regi)
X-scenen, Norrköping 17–25 januari 2020
Agora, Skäggetorp, Linköping 25–29 februari
En gång var Farhiya en söt femåring i vinteroverall. En gång gick hon i skolan, skolår – skolsår rimmar rappoeten. Hon gav igen. Då. Nu har hon ord och språk att klä sina tankar. Hon ger fortfarande igen, klär av sig själv samtidigt som hon visar oss fler perspektiv.
Linköpingsslättens östgötska smyger in i hiphopdialektens mjuka staccato. 20-åringen tecknar en kartbild av sitt liv, av sina rötter, mödrars och förmödrars, inklusive en historielektion. För 60 år sedan var Somalia ett hoppets land, äntligen fritt efter den vite mannens kolonialstyre.
I december 2018 vann Farhiya Feysal tävlingen Ortens bästa poet med dikten Osäker grabb, men också en om kapitalism och en tredje om hudfärg. Regissören America Vera-Zavala, som sätter upp flera föreställningar på Östgötateatern i år, såg potentialen i den unga poeten med den breda samhällsanalysen. En konstnärstalang med ett eget uttryck, en östgöte att lyfta upp och bereda plats.
X-scenens alla spelplatser utnyttjas – sidodörren, en trappavsats, en balkong. Minst av allt används mikrofonen på det höga stativet – scenpoetens gester och röst når ändå långt upp i bänkraderna. Några av texterna sitter stadigt, ekar från tidigare uppläsningar, andra är mjukare skrivna – som den om de långa namnens arvegods: ”Här är alla så fattiga att det enda de äger är sitt namn”.
Tillsammans har det konstnärliga teamet, skapat en enkel och varm föreställning fylld av ordens kraft, smyckad av scenens uttryck, musik, film, illustrationer.
Jag tycker om animationen av det tecknade trädet, även om rötterna kanske grundfästs i den somaliska myllan så går mina tankar till Yggdrasil, den nordiska Eddans världsträd. Och att publiken med filmens hjälp bjuds in till kvinnors fest med sång och dans i en könsuppdelad kultur.
Hjärtats rytm grundar ordens slag. Emellanåt breddas berättelsen även av ljud, det brusar och det sjunger, kvinnors sånger. Det svarta Afrika är så mycket mer än svältande barn och obegripliga krig.
Sparsmakad ljussättning följer och bereder plats. Varmt rött som en soluppgång, blått och kallt som en vinterdag.
Jag fylls av värme.