Paul Waltman har en slank ton och gjorde en helhjärtad tolkningsinsats av solistrollen i Bo Lindes vilolinkonsert, skriver vår recensent Michael Bruze.
Möjligtvis kunde Waltman ha ökat på den dramatiska pondusen ytterligare ett snäpp. Solostämman bjuder inte in till någon större rast eller ro, så när vi kom till slutdelens viskningar utgjorde de en ren befrielse, precis som de utmärkta andhämtningarna i inledningens solokadens.
Konsert
Hugo Alfvén 150 år
Norrköpings Symfoniorkester
Dirigent: Johannes Gustavsson.
Solist: Paul Waltman, violin.
De Geerhallen 15/9.
Ylva Freds nyskrivna ”A four walls love story” arbetar inledningsvis med tystnad och små musikaliska gester. Pauserna används som verktyg för uttrycket. Efterhand tilltar myllret av händelser och volymen i en meningsbärande klangvärld likt en spegel av själens olika ansikten. Det pekar mot en plats för slutförvaring av de mänskliga tillstånden.
Paul Waltman är SON-musiker, axlar denna kväll solistrollen i Bo Lindes violinkonsert från 1957. Han har en slank ton och gjorde en helhjärtad tolkningsinsats i denna utmanande konsert med en lätt modernistisk touch.
Möjligtvis kunde Waltman ha ökat på den dramatiska pondusen ytterligare ett snäpp. Solostämman bjuder inte in till någon större rast eller ro, så när vi kom till slutdelens viskningar utgjorde de en ren befrielse, precis som de utmärkta andhämtningarna i inledningens solokadens.
"Dirigenten Johannes Gustavsson lotsade oss med god kunskap om sjökorten genom dessa farvatten", skriver Michael Bruze.
Både Benjamin Brittens ”Fyra havsmellanspel” och jubilaren Hugo Alfvéns ”En skärgårdssägen” har hämtat inspiration av mötet mellan land och hav. Dirigenten Johannes Gustavsson lotsade oss med god kunskap om sjökorten genom dessa farvatten.
Britten med tonsatta synintryck, bilder som blivit till intensiv klangmassa. Saltvatten. Alfvén med en frustande klangvärld som är generös och lätt att tycka om med all sin storfrasering och en smak av bräckt vatten.
