Heinonen undersöker förflutenhetens landskap

Som ett tidskliv djupt ner i konsthistorien känns Sofia Heinonens målningar.

Sofia Heinonen: ”Moving towards the present”, olja, akryl, texturmedium.

Sofia Heinonen: ”Moving towards the present”, olja, akryl, texturmedium.

Foto: Christer Fällman

Recension2019-09-23 12:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Konst

Sofia Heinonen

Distance of the Horizon

Galleri Sander, Linköping. Pågår till 9/10.

Men det är inga efterapningar utan snarare utsnitt eller inzoomade ögonblick av patinerade atmosfärer. Tidsresor in i något svunnet, en tid som inte är i nuet. En konst att brottas med för att försöka förstå. 

Hon kallar dem landskap. Kanske är det själsliga landskap som mera påminner om hav, horisonter och himmel. Färgskalan drar åt gulbrunt som liksom den kroppsliga strukturen drar upplevelsen bakåt, åt gulnade, spruckna minnen.

Det kanske skulle kunna kännas märkligt att så pass ung konstnär (född 1987 i Eskilstuna) ägnar sig åt ett åldrigt måleri. Å andra sidan är det ju en samtida konst, för så här målade man inte för flera hundra år sedan. 

Fragment av något passerat som rör sig och lever i nutiden.

Hennes titlar innehåller ofta begrepp som ”Nu/nyss”, distans, moment, närvarande”. Alltså medvetna tidsglidningar. Förmodligen vill hon undersöka och gestalta förflutenhetens landskap utifrån nutidens utsiktstorn. Fram och tillbaka i rum/tidsrörelser.

Sofia Heinonen har ordentligt på fötterna med sju års konststudier från basutbildningar via Gerlesborgskolan till Konsthögskolan i Bergen. Hon vet hur man samtalar med konstnärskollegor i historien. 

Det är som hon ville säga att er tid var också ganska grumlig och eländig – precis som vår egen tid är det, eller ännu värre. Gulbrunt grummel och grubbleri över en stormig tid i utförsbacke. Det mörknar över horisonten. Himlen tjocknar och ljuset har svårt att nå fram.

Karta: Galleri Sander