Säsongspremiär
Norrköpings Symfoniorkester
Dirigent: Karl-Heinz Steffens
Pianosolist: Rudolf Buchbinder
En skarpladdad pianokonsert och ett orkesterverk, där samtliga orkesterns instrumentgrupper fick komma till tals var menyn på symfonikernas säsongspremiär.
Vägen till framgång för Johannes Brahms ”Pianokonsert nr 1” var lång. Verket möttes av motstånd vid uruppförandet, men komponisten fick under sin livstid uppleva att attityden förändrades.
Musiken bjuder i huvudtemat på full dramatik från första ackord och som kontrast ett något avvaktande sidotema. Buchbinder lockade fram en ymnig och varm pianoklang som oavbrutet öppnade dörrar mot nya rum.
Känslan var påtaglig att både pianisten och dirigenten var på mammas gata, här fanns ett välgörande samförstånd. Chefdirigent Karl-Heinz Steffens har ju ofta visat på sina allra bästa sidor när han tagit sig an Brahms musik.
Den långsamma delen beskriver Brahms som ett porträtt av Robert Schumanns hustru Clara som stod honom mycket nära. Hela satsen erhöll ett dämpat lugn med en nästan mystisk och tidlös melankoli.
Finalen fick ett skönt sväng med en intensiv färdriktning där Buchbinder imponerade stort med sin teknik utan att den fick stå i vägen för det musikaliska innehållet.
Som bonusspår bjöd Rudolf Buchbinder på musik av Johann Strauss i ett hårt skruvat arrangemang. Musik för en akrobat.
Modest Musorgskijs komposition ”Tavlor på en utställning” är en klingande klassiker. De olika satserna beskriver en promenad i ett galleri där varje tavla får sin egen musikaliska gestaltning. Musiken utgör även en rundtur i ett orkesterlandskap där alla får komma till tals.
Jag kan tänka mig att detta verk är ett utmärkt sätt att låta en orkester spela sig samman på inför höstens utmaningar.
Steffens höll samman de fjorton korta delarna till en gemensam mosaik, en mycket färgstark sådan. Jag fastnade speciellt för det snygga saxofonsolot i den linjära musiken ”Det gamla slottet”, men även bastubans falsettoner i ”Bydlo”.
Träblåset fick sina fiskar varma i kycklingbaletten, piggt och alert, medan den sordinerade trumpeten glänste i tavlan med de två judarna. De mörkaste färgerna, den bredaste penseln och de djupaste perspektiven plockades fram när det var dags att beskriva katakomberna.