Gubbgammal hiphop och utomjordiska robotar

Den sjunde filmen om Hasbros leksaksrobotar Transformers är lika själlös som sina föregångare.

Robotdjur kallade "Maximals" tvingas rymma från sin hemvärld och gömma en viktig grej på jorden i "Transformers: Rise of the beasts".

Robotdjur kallade "Maximals" tvingas rymma från sin hemvärld och gömma en viktig grej på jorden i "Transformers: Rise of the beasts".

Foto: Paramount Pictures

Recension2023-06-09 09:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Action/Sci-fi

Titel: Transformers: Rise of the beasts

Visas på: Bio

I rollerna: Dominique Fishback, Anthony Ramos, Pete Davidson

Regi: Steven Caple Jr.

Speltid: 127 min

Betyg: 2

"Transformers: Rise of the beasts" är en uppföljare till spin-off-filmen "Bumblebee" (2018) och en prequel till "Transformers" (2007). Att "Rise of the beasts" utspelar sig 1994 verkar ändå mest vara en ursäkt för att pumpa in gubbgammal hiphop från den så kallade "gyllene eran" i New York, där första halvan av filmen utspelar sig. Wu-Tang Clan kan tyvärr inte rädda en datoranimerad gröt utan substans.

Universum hotas av utrotning av den planetätande guden Unicron. Robotdjur kallade "Maximals" tvingas rymma från sin hemvärld och gömmer en viktig portalnyckel på jorden. Tusentals år senare aktiveras den av museum-praktikanten Elena (Dominique Fishback). Hennes öde sammanflätas med den arbetslöse Noah (Anthony Ramos) som stjäl en Porsche som råkar vara en "autobot" (Pete Davidsson).

"Rise of the beasts" är lika plastig som sina föregångare, med flera generiska grepp. En viktig pryl som måste räddas (tänk "tesserakten" från Marvels universum), en stråle mot himlen och skohornade orsaker till varför människorna måste följa med – ofta för att kunna infiltrera – trots att Transformers kan kamouflera sig som bilar. Samma "idé" används minst tre gånger. "Rise of the beasts" verkar räkna med publiken inte minns eller bryr sig om vad som hänt 20 och 40 minuter tidigare – och det stämmer.