Konst
Ellen Macke Alström: ”Ha det så bra. Mvh Pöbeln.”
Teckningar, skulpturer.
Passagen, Linköping. Visas till 12/3.
På sätt och vis är det som om Goyas ande svävar över helheten. En del av den omskakande laddning som finns i hans målning ”Saturnus slukar sin son”, skymtar här och där i Ellens utställning. Här är det fullt med groteska figurer, som dessutom är involverade i diverse groteskerier. Sammanhangen är fulla av motsättningar och tvetydigheter. Den som vill kan ju även fråga sig hur en konstnär med så timid framtoning, kan (och vill) producera såna mardrömsscenarier.
De lägen hon skildrar är ytterst tillspetsade, möjligen framtvingade. Men svaren om varför det har gått så långt, är höljda i dunkel. Det är inte så att gestalterna, som har mänskliga drag, fast i synnerhet djuriska och dessutom med en obestridlig aura av oknytt, framstår som särskilt sårbara ens i de lemlästande situationer de lotsats in i. De kan mycket väl själva ha sökt sig till denna omvälvande värld.
Anledningen till det? Ja, det får man fundera på. Kanske har villkoren på en annan plats blivit alldeles ohållbara och att de därför har valt denna väg mot genomgripande förändringar, i en riktning som gör att inte mycket biter på dem längre. Många av dem ler brett, fast omständigheterna borde locka fram andra reaktioner. Det är mycket av ”what doesn’t kill you makes you stronger” över alltsammans. Trots utmanande uttryck, är det här en utställning med estetiska kvalitéer. Och det svartvita firar triumfer!