Konsert
GES
Avskedsturnén
Saab Arena i Linköping 15/10
Betyg: 2/5
Poptrion består av Anders Glenmark, Thomas ”Orup” Eriksson och Niklas Strömstedt. Tillsammans bildar de supergruppen som fick sitt genomslag under fotbolls-VM 1994 med hitlåten ”När vi gräver guld i USA”. Kort därpå kom ett självbetitlat album som toppade svenska albumlistan, men sedan svalnade publikens intresse.
Turnéfiaskot sommaren 2003 med rekorddåliga publiksiffror satte spiken i kistan. De senaste åren har intresset för bandet flammat upp. Speciellt när avskedsturnén vid namn ”STANNA VÄRLDEN EN STUND” svängde förbi Saab Arena – då var det svårt att tro att dessa tre folkkära artister en gång i tiden ansågs vara irrelevanta.
Efter ett par explosiva låtar presenterar sig gänget på scenen och påbörjar sedan ett mellansnack som fylls av roliga skämt som träffar så pass bra att det plötsligt känns som att man är på stand-up. Gänget skämtar om hur många barn Orup har och hur dålig Glenmark är på att dansa (både innan och efter hans ryggmärgsoperation) tills att Orup slutligen får nog och säger ”ska vi sluta snacka skit och spela pop istället?”.
Därefter följer ett par halvbra låtar som för det mesta lyckas underhålla publiken men kort därpå kommer mer mellansnack till följd av ett par akustiska låtar som bandet lottar ut genom att snurra på ett gigantiskt hjul, fyllt med alla deras gamla goda pärlor. En av höjdpunkterna under detta lustiga segment är ”Tänd ett ljus” som Strömstedt sarkastiskt påpekar ”Ja det är väl bara att börja träna nu” och även fast julen är en bit bort, lyckades trion fånga en fin gemenskap samtidigt som publiken höjde sina mobiltelefoner i luften och lyste med sinaficklampor.
Konserten börjar vackla och plågas mest av långa mellansnack som efter en timma in på kvällens show känns en aning utdragna. Den sista delen av kvällen bjuder jämförelsevis på underhållande och explosiv musik. ”När vi gräver guld i USA” och ”En jävel på kärlek” är kvällens höjdpunkter. Publiken i sittplatserna och på läktaren har nu ställt sig upp. Alla verkar njuta av gamla hits som trion spelar med en rejäl inlevelse, komplett med danskoreografi och en vass ljusshow som får GES att kännas som ett välinoljat popmaskineri. Den enda nackdelen är att man nästan fick vänta en hel konsert, innan gänget gav oss en glimt av det samspel som gjorde dem så populära en gång i tiden.