"Last seen alive" är effektiv som en mardröm

Hollywood upprepar storyn "man letar kidnappad fru" med psykotisk besatthet. Men "Last seen alive" är en déjà vu lätt att gilla.

"Last seen alive" trampar gasen i botten rakt fram och är både medryckande och spännande – till dess att den kör ned i diket.

"Last seen alive" trampar gasen i botten rakt fram och är både medryckande och spännande – till dess att den kör ned i diket.

Foto: SF Studios

Recension2022-06-17 07:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Thriller

Titel: Last seen alive

Visas på: Bio

I rollerna: Gerard Butler, Jaimie Alexander, Russell Hornsby

Regi: Brian Goodman

Speltid: 95 min

Betyg: 3

Att sätta sig i en biosalong är närmast släkt med att drömma. För drömmar finns det inga begränsningar, utom dina egna neuroser och tvångshandlingar. Därför är det alltid lika oroande att upptäcka att jag har hamnat inuti huvudet på en person som maniskt upprepar samma tre–fyra drömmar. Om Hollywood gick i analys skulle upprepandet av dessa återkommande drömscenarier förmodligen betraktas som ett tecken på djup störning.

Men vad gör det när drömmen är så effektivt berättad! Den här gången är det dröm nummer två: en man måste leta efter sin kidnappade fru. Efter "Last seen alive" är jag så uppladdad att jag skulle behöva slåss för att få spänningen ur kroppen. Hur ofta har inte en filmkompositör ställts inför uppgiften att skrämma publiken? Ändå gör Sam Ewing ett utmärkt jobb, som om det var första gången.

Fastighetsmäklaren Will (Gerard Butler) kör sin hustru Lisa (Jaimie Alexander) till hennes föräldrar. De stannar för att tanka och hon försvinner, utan någon som helst dramatik, som om hon har sugits ut ur världen. Kommissarie Paterson (Russell Hornsby) är snart på plats, men Will gör som alla andra män på film – han ska hitta henne själv. 

Spåren leder till ett meth-labb i skogen – en plats som kunde vara hämtad direkt från "Apocalypse now" (1979). Eftersom vi befinner oss i USA är det fullständigt logiskt att en förmögen mäklare kan smyga omkring med ett avsågat hagelgevär, plockat från en skurk som han nyss har slagit medvetslös.

När jag i efterhand rullar filmen baklänges i huvudet är det lätt att se att det finns en mängd komplikationer som regissören Brian Goodman undviker, en mängd smala och slingriga avtagsvägar som han struntar i. Han satsar allt på att trampa gasen i botten rakt fram. Det är mycket medryckande, och därför är det synd att han avslutar alltihop med att sladda ned i diket, när han redan har saktat farten och bara behöver krypköra fram till eftertexterna.

Dikeskörningen går till så här: att du råkade skjuta ihjäl två personer medan du letade efter Lisa gör ingenting, förklarar Paterson för Will. Det är sådant som kan avfärdas med en blinkning, män emellan. I ett sådant samhälle är det kanske inte konstigt att någon testar en kidnappning, bara för att tjäna en slant.