Konsert
Vikingarna
Betyg: 3
Crusellhallen i Linköping 6/10. Även De Geer-hallen i Norrköping 9/10.
Presentatören och vapendragaren Ragnar Dahlberg inledde med ”Åh, vad vi har längtat”, och hela publiken svarade unisont ”jaa”!
Visst finns det en hunger efter konserter sedan restriktionerna har lyfts, men det här turnépaketet hade nog dragit fullt hus även om vi aldrig hört talas om något virus med inkluderad nedsläckning av kulturen.
Vikingarna är i och för sig bara ett i raden av alla de klassiska dansband som numer står på scen utan att folk dansar – så även före coronans intåg: Flamingokvintetten, original-Streaplers, Sven-Ingvars med flera spelar gamla hits och berättar om karriären – ingen av dessa hotar dock Vikingarnas topposition vad populariteten beträffar!
Jag är lite kluven till genren. Större delen av livet har jag varit ointresserad av dansbandscirkusen, men jag har fått flera anledningar att – åtminstone delvis – revidera min uppfattning. Det är funktionsmusik, låtarna kan vara enkla och banala men ändå suveräna att dansa till. Men alla dansband förmår inte åstadkomma det där svänget som gör det svårt att sitta still.
Vikingarna behärskar förstås detta till fullo. Men räcker det, speciellt om man nu lyfter bort dansen från det hela och gör det till ”lyssna-musik”? Även om jag själv är tveksam så talar ju 12 miljoner sålda plattor med Vikingarna sitt tydliga språk…
En lång och innehållsrik konsert var det, men i mitt tycke gick alltför många låtar i ett mellantempo, efter ett tag blev det jämntjockt och lamt. När tempot skruvades upp var det roligare och lätt att känna hur ”buggvänlig” musiken var.
Programmet var upplagt som en kronologisk exposé över karriären, ända från 60-talets The Vikings och 70-talet med sångaren Stefan Borschs låtar som ”Du gav bara löften”. Förutom av en sparsam men smakfull scenografi fick ögat sitt genom foton och filmklipp som projicerades på en duk – kul!
Sjögren har fortfarande en märgfull och enorm barytonröst. Sånger som ”Leende guldbruna ögon”, ”Till mitt eget Blue Hawaii” och ”Den stora dagen” lyfter tack vare hans sång, som onekligen är Vikingarnas största tillgång. Men ett av kvällen mest belåtna sus gick genom publiken även när han inte sjöng utan fick sköta elbasen, då två ters-parallella saxofoner rev av Billy Vaughns gamla publiknummer ”Sail along silvery moon”.