Andreas Brantelid berättar historier med sin cello.
Konsert
Romantisk cello
Norrköpings Symfoniorkester.
Dirigent: Antoni Wit.
Solist: Andreas Brantelid, cello.
De Geerhallen 18/3.
När cellisten Andreas Brantelid tar sig an Tjajkovskijs ”Rokokovariationer” är det solisten som står i centrum. Det finns en story att berätta, musicerandet är organiskt och genommusikaliskt.
I de olika variationerna lockade solisten fram instrumentets olika röster, ibland ömsint vädjande med smekningar i falsettläge, ibland med laddade intensiva attacker.
Brantelid sockrar inte, utan låter musikens inneboende drivkraft vara vägledande. Hela tiden med en imponerande teknisk elegans. Ge honom ett klippkort till de Geerhallen. Publiken belönades med ett bonusspår: Max Bruchs ”Kol nidrei”.
När polske dirigenten Antoni Wit angör podiet gör han det som en gentleman, i bröstfickan en vinröd näsduk. När han sen tar sig an landsmannen Witold Lutoslawskis ”Konsert för orkester” är det som om alla fördämningar släpps lösa.
När dirigenten Antoni Wit tar sig an Witold Lutoslawskis ”Konsert för orkester” är det som om alla fördämningar släpps lösa.
Med ett podium fullsmockad med musiker och ett kraftigt bemannat slagverk tar han oss med på en musikalisk resa med folkmusikaliska rötter genom olika musikaliska former. Intrada, Passacaglia, Toccata, Corale alltsammans samsas på samma bräde.
Detta är mycket rytmisk musik skriven med bred pensel och stora dynamiska kontraster. Antoni Wit bjöd på en intensiv drive och framhöll konfrontationerna.
Konserten inleddes med en välpolerad Mozart, ”Symfoni nr 38”, i en tolkning med respekt för traditionen.