År 1968 var hans ambition med den blandade kören något nytt: en ensemble som förmådde testa flera genrer och även våga sig på samarbete med internationella körprofiler som Norman Luboff, John Rutter och Ward Swingle.
Det fungerade. Ad libitum vann snabbt berömmelse och var under många år Kören med stort K. Den spred ett rykte om Linköping som körstad och alla med intresse för körmusik gick på deras konserter. I år fyller ensemblen alltså 50 år – Grattis! – och på lördagen fick hela Linköping vara med i firandet.
Tre av de artister som kören tidigare jobbat med deltog i konserten och drog evenemanget till en höjd som gjorde att de tre timmarnas återblickar gick undan. Magnus Bäcklund fick taket att lyfta i ”Vem ser ett barn” ur ”Chess” och Queendängan ”Bohemian Rhapsody”. Begåvade Rigmor Gustafsson tog sig an ”Over the rainbow”. Och Nils Landgrens hesa stämma smekte oss i ”The masquerade”, samt lade hans röda trombon upp ribban i flera jazziga nummer där kompmusikerna fick visa att inte heller de gick av för hackor.
Det är roligt att se grundaren Sjöbergs dotter Camilla leda kören, gästartister och instrumentalister med fast och musikalisk hand. Ambitionen att ge sig i kast med många genrer kan dock medföra att en del blir halvbra. Kören sjöng bäst och mest övertygande i gospellåtarna. André Crouch-medleyt efter paus var jättefint. Men i den vackra ”Contre qui rose” av Lauridsen, till exempel, saknade jag driv och riktning och en varmare och mer egaliserad klang.