Det så kallade Stenhuset invid Domkyrkan var frimurarnas hus i Linköping mellan 1810 och 1912.
Sociologen Georg Simmel hävdade att hemligheten är en av mänsklighetens stora civilisatoriska bedrifter, att det är genom den tillit som den medför mellan människor som utvecklingen drivs framåt. Frimurarorden har sedan den tog form för 300 år sedan varit omgiven av spekulationer och rena konspirationsteorier, något som dess hemlighetsmakeri förstås bidragit till.
Det är ofta så frimureriet figurerar i medierna och offentligheten, tidigare i år granskade TV 4:s program Kalla fakta de svenska frimurarna mot bakgrund av att hela 400 representanter inom domstolsväsendet är medlemmar i orden. Vad betyder det egentligen för rättsskipningen i landet? Kan det påverka domslut ifall en av parterna också är frimurare? I populärkulturen har Dan Browns böcker om hemliga sällskap väckt nyfikenhet och misstänksamhet mot frimurarna.
Östgöta Provinsialloge firar sitt 200-årsjubileum med en fin bok som skildrar logens och frimureriets historia. Den första logen i Östergötland bildades först i det då större Norrköping 1807, men redan inom ett år flyttades den till den mindre residensstaden Linköping med dess präster, officerare och ämbetsmän, och det är i stort sett inom Linköpings stifts område som frimurarprovinsen nu sträcker sig.
Teckning av Kapitelsalen dukat för den förste provinsialmästaren Israel Lagerfelts minnesfest 1822.
Frimurarna lyfter gärna fram att de är en kristen rörelse som betonar den enskilda människans värde och utveckling. De ursprungliga frimurarlogerna uppkom under medeltiden som gillen för katedralbyggare, men de frimurare som finns i dag härstammar från de så kallat "spekulativa" logerna på 1700-talet. De tog form under upplysningen då de kyrkliga dogmerna började rubbas en aning för att ge plats åt personlig tro och prövning av trossatser. Filosofen Immanuel Kants tankar om att människan ska sträva efter att bli självständig som förnuftsvarelse är en viktig del av frimurarnas självbild.
Konstnären och frimuraren Carl August Ehrensvärd skildrade en frimurarsammankomst i Stockholm på det här viset 1796.
Frimurarlogerna blickade bakåt och lånade av medeltidens tempelriddare när de skapade sin order, ridderligheten utfaller i att bygga samhället, att hjälpa andra och att visa barmhärtighet.
Tempelriddaridealen har inneburit att frimurarna använder sig av symboliska riter och mystiska inslag för att beskriva medlemmarnas personliga utveckling. Ett sådant uttryck är att ordensbröderna får egna vapensköldar. Dessa har varierat i utformning under århundradena på ett sätt som får en att dra lite på munnen. Går man tillbaka ett århundrade finner man “riddaren av rätt och sanning” eller “riddaren av korset”, i dag kan de vara dubbade till sådant som “riddaren av hållbar utveckling”, “riddaren av cykelhjulet” eller “riddaren av underhåll”!
Trapphuset i Östgöta Provinsialloge.
Det signalerar förändring. Frimurarna har förknippats med konservativa samhällseliter (i Sverige är kung Carl XVI Gustaf Ordens Höge Beskyddare), historiskt sett har de trots sin internationella karaktär (det är spridda över hela världen) varit lojala mot hemlandet och dess styrande. Under demokratiseringen har frimurarna misstänkliggjorts, provinsiallogens bok visar hur det också var vanligt i östgötska tidningar. I andra länder har direkta antifriumrar-rörelser vuxit fram och i totalitära samhällen som Nazityskland och Sovjetunionen förbjöds och förföljdes orden.
Med tiden har sammansättningen bland frimurarna förändrats, visst finns det bankdirektörer och företagsledare bland dem, men under ett par sekler har andelen militärer och präster (som då var inflytelserika) blivit omsprungna i antal av civilingenjörer och lärare.
Frimurarnas sammansättning har förändrats genom seklerna. I dag är civilingenjören Magnus Engström Provinsialmästare i Östgöta Provinsialloge, den förste provinsialmästaren var friherren, agronomen, kompositören och officeren (överstelöjtnant) Israel Lagerfelt (1754-1821).
Frimurarna har hela tiden befunnit sig i ett spel mellan hemligheter och öppenhet. En utåtriktad verksamhet med sociala insatser har växlat med en mer sluten mystik kring riter och symboler. När frimurarna blivit mer öppna har omgivningens intresse för dem minskat och när de slutit sig har det ökat, men så också konspirationsteorierna och det rena hatet.
Frimurarhuset vid korsningen S:t Larsgatan/Klostergatan i Linköping.
Så verkar också diskussionen vara inför framtiden. I dag finns det omkring 15 000 frimurare i Sverige och ungefär en tiondel av dem tillhör Östgöta Provinsialloge. Likt andra föreningsverksamheter kämpar frimurarna med minskat engagemang, samtidigt som man öppnar upp bibliotek och arkiv för forskare för att få en mer oberoende belysning av vad orden haft för inverkan på samhället och kulturen, vad som faktiskt gömmer sig bakom hemlighetens ridåer.