Fri och självständig konst av döttrarna

De är konstnärer, precis som sina pappor, men deras konst är personlig, självständig och söker helt andra vägar.

Ania Pausers skulptur ”Vännen – Tillsammans är vi mindre ensamma”. I bakgrunden Sara Elggrens täta, poetiska linväv ”ABCD”.

Ania Pausers skulptur ”Vännen – Tillsammans är vi mindre ensamma”. I bakgrunden Sara Elggrens täta, poetiska linväv ”ABCD”.

Foto: Christer Fällman

Recension2019-11-11 10:30
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Konst

Döttrarna

Johanna Hoffsten, Sara Elggren, Ania Pauser, Maria von Hausswolff

Saab Art Gallery. Visas till 26/11.

Fyra unga konstnärskap med en alldeles egen särprägel. Så olika i sina uttryck. Men gemensamt pulserar utställningen av en kritisk, medveten optimism, trots allt. 

Ania Pausers varma och oskyldiga skulpturer uttrycker vädjande ömhet. Sara Elggrens stora trådväv vibrerar av skönhet och tålamod. Maria von Hausswolffs filmkonst för tankarna till en nedskruvad Tarkovskij med ödslighetens poesi. Samtliga tre är födda på 1980-talet, gediget välutbildade och internationellt verksamma.

Johanna Hoffsten, den yngsta av dem, har precis börjat på Konsthögskolan i Oslo. Hennes bildkonst är fräckare, lite vildare, utmanande med en fri, kaxig humor.

Ja, det är alltså en betydelsemättad utställning, rikligt kryddad med många gestaltande frågeställningar och dubbelmeningar. Både luftig och tät, både variationsrik till material och idéer. Väldigt intressant!

Skönt att se så mycket av hög kvalitet, helt befriad från sedvanliga allfartsvägar. Individualistisk, personlig och självständig. 

Konstverken av ”Döttrarna” är lika komplex och mångbottnad som grundidén är enkel och sällsynt fyndig. Förra våren ställde ”fäderna” ut i samma galleri, de Linköpingsfödda konstnärerna Lars Hoffsten, Leif Elggren, Erik Pauser och Carl Michael von Hausswolff. En alldeles extra värme uppstod socialt och konstnärligt under vernissagen i lördags, strax innan fars dag.