Drama/Romantik
Titel: TillfÀlligheter och fantasier
Visas pÄ: Bio
I rollerna: Kotone Furukawa, Kiyohiko Shibukawa, Katsuki Mori
Regi: Ryûsuke Hamaguchi
Speltid: 121 min
Betyg: 4
"TillfÀlligheter och fantasier" inleds i likhet med Oscarsprisade "Drive my car" ocksÄ i en bil. Den hÀr gÄngen i baksÀtet pÄ en taxi, dÀr vÀninnorna Meiko och Tsugumi gÄr igenom den sistnÀmndas senaste dejt. Den var ovÀntat lyckad, magisk till och med. Snart kommer det fram att det Àr Meikos expojkvÀn Kazuaki som Tsugumi har förÀlskat sig i.
Meiko konfronterar exet pÄ hans kontor efter arbetstid, och försöker förklara sin kÀrlek igen, trots att hon bedrog honom under deras förhÄllande. Kanske vill hon ha honom tillbaka, kanske vill hon bara försÀkra sig om att han fortfarande Àlskar henne. Det Àr förstÄs extremt dramatiskt. Ett destruktivt samspel som ramas in av en stilla visuell poesi disciplinerat inbakat i berÀttandet. Som i en fokuserad inzoomning dÀr Meiko kastar sitt grÄtande ansikte i hÀnderna i en drömsk sekvens om att erkÀnna sin kÀrlek öppet och konfronteras med konsekvenserna.
Ryûsuke Hamaguchis episodfilm rör sig i kontorslandskap och universitetsmiljöer. Fint inredda hem, komplicerade inre liv. Till skillnad frÄn i "Drive my car" spelar kvinnorna huvudrollerna i de tre episoderna. Det andra fristÄende kapitlet handlar om en gift smÄbarnsmamma med ett sjÀlvdiagnostiserat sexmissbruk. Hon lÄter en ung universitetsstudent övertala henne till att iscensÀtta en metoo-situation som hÀmnd för en gammal oförrÀtt. Det leder i stÀllet till ett kÀrleksfullt och erotiskt laddat möte mellan tvÄ otippade sjÀlsfrÀnder. NÄgot som fÄr en mörk twist flera Är senare vid ett annat slumpmÀssigt Äterseende.
En tredje episod handlar om tvÄ lesbiska Àlskare som ses för första gÄngen sedan gymnasiet. Men mötet visar sig vara ett missförstÄnd och utvecklas till traumabindningar som övergÄr i en blandning av rollspel och terapi.
De tacksamma tillfÀlligheterna i titeln anvÀnds för tidlösa krockar som kan riva upp sÄr frÄn att möta ett ex igen, nÀr hon eller han har trÀffat nÄgon annan. Det finns en sanning i den nakna dialogen som aldrig blir banal och ÀndÄ tar sina rollpersoner pÄ största allvar. Det vÀlskrivna manuset och skÄdespeleriet flyter samman utan anstrÀngning i scener dÀr ett helt liv kan kastas om efter en interaktion. Det Àr bÄde hopplöst, vackert och ibland ren otur.