Skönlitteratur
Fernando Pessoa
Oron bok
Övers. Örjan Sjögren
Modernista
Få sedan länge döda portugisiska författare har genererat så många understreckare i Svenska Dagbladet som Fernando Pessoa. Han brukar rankas som en av förra seklets stora litterära personligheter. För Lissabon är han vad Kafka är för Prag och vad Joyce är för Dublin. Han är därtill Horace Engdahls favorit.
Han publicerade sig knappt alls under sitt liv men lämnade efter sig massor. Bland annat "Orons bok", ett fragmentariskt jätteverk på lösa blad med drag av dagbok, men vars kraft som fiktion är enorm och bländande. Den utgåva från 2018 som nu finns på svenska är det senaste försöket att bringa ordning i materialet. Försöket är lyckat och signerat redaktören Jerónimo Pizarro.
Läsaren möter en ensam och olycklig dagdrömmare, men också en illusionslös stoiker. Likt få andra visar Fernando Pessoa med "Orons bok" att det i varje människa, hur grå och anspråkslös hon än tycks vara, och hur torftigt och trist hennes yttre liv än må framstå för andra, ryms en hel värld – för att inte säga världar.
Det är lätt att Fernando Pessoa blir en författare som man aldrig läser. Inte ens om litteratur är ens stora intresse. I stället blir han någon som man läser om. Man får för sig att han är en författare för en viss typ av människor. Till exempel sådana som skriver understreckare i Svenska Dagbladet. Så är dock inte fallet. Pessoa är inte bara Horace Engdahls älskling. Han är också barnboksmästaren Barbro Lindgrens.