Tage Erlander.
Böcker
Sten De Geer
”Louis De Geer - Sveriges förste feministiske statsminister?”
Carlssons Bokförklag
Tage Erlander kände väl till sin företrädare Louis De Geer, i sina egna memoarer nämner han honom som en förebild och näst efter Erlander själv är Finspångssonen med sina 17 år den som suttit längst tid som svensk statsminister.
Per Albin Hansson.
Sedan dess har något skett. Socialdemokratin har genom sin dominans fått skriva Sveriges moderna politiska historia, det är som om allt börjar med Per Albin Hansson lanserade sitt “folkhem” 1928, men Erlander var väl medveten om det progressiva arbete för jämlikhet och demokrati som inte minst De Geer gjorde innan dess. I nya boken ”Louis De Geer – Sveriges förste feministiske statsminister?” berättar Sten De Geer sin farfars farfars historia.
Louis De Geer föddes på Finspångs slott.
Louis De Geer växte upp på herrgården Stjärnholm utanför Oxelösund.
Louis Gerard De Geer af Finspång föddes den 18 juli 1818 på Finspångs slott, han tillbringade barndomen på herrgården Stjärnholm utanför Oxelösund och studerade sedan på Katedralskolan i Linköping och vid Uppsala universitet. Egentligen ville han bli skådespelare, landskapsmålare eller författare (han skrev också flera skönlitterära verk som i dag är till och med mer bortglömda än hans politiska gärning) men visste att ett så ekonomiskt osäkert konstnärsliv inte hade accepterats av familjen. I stället blev De Geer länge en ganska fattig, men mycket ambitiös jurist och ämbetsman.
Efter att har tjänstgjort vid olika ämbetsverk i Stockholm, Skånska hovrätten, Svea hovrätt, Göta hovrätt, Riddarhuset och det som så småningom skulle bli justitiedepartementen inträdde han som ledamot av ståndsriksdagen för ridderskapet och adeln 1853.
Louis De Geer, Sveriges första feministiske statsminister?
De Geer var till en början ingen tongivande politiker, även om hans liberala åsikter var kända, inte minst genom det rättsvetenskapliga arbetet “Om den juridiska stilen” (1853) där han i demokratisk anda förordade en förenkling och renodling av myndighetssvenskan.
Som skicklig och uppburen jurist fick De Geer maktens ögon på sig, den liberalt sinnade kungen Oscar I erbjöd honom att bli justitiestatsminister (motsvarar både dagens statsminister och justitieminister i en och samma post) 1856. Först avböjde De Geer rädd för att bli för politiserad och förlora sitt anseende som ämbetsman, men valde ett par år senare att anta uppdraget.
Oscar I hade ett gott öga för Louis De Geer. Målning av Erik Wahlbergson från 1844.
De Geer fick en nyckelroll i att förändra Sverige i en omvälvande tid och blev väldigt populär bland svenskarna för sitt mänskliga sinnelag. En viktig demokratisering var det kommunala självstyren som han genomdrev 1862, men hans mest omfattande reform var avskaffandet av ståndsriksdagen (adel, präster, borgare och bönder) tre år senare.
Redan vid stiftandet av 1809 års regeringsform hade det funnits starka propåer om att göra sig kvitt ståndssystemet från en snabbt växande klass av näringsidkare som varken var traditionella bönder eller borgare och som saknade egen representation.
Louis De Geer som Sankt Göran i färd med att dräpa den fyrahövdade draken i form av den svenska ståndsriksdagen. Samtida satirteckning av Emild Hildebrand.
Den nya tvåkammarriksdagen skisserades av De Geer och han anklagades för att ha skrivit en doktrinär skrivbordsprodukt och inte tagit hänsyn till den organiska tradition som under århundraden bundit samman det svenska folket i en politisk kropp. Men De Geer själv såg först i efterhand likheterna mellan hans förslag och samtida liberala teoretiker som fransmannen Alexis de Tocquevilles och engelsmannen John Stuart Mills idéer. Själv levde han efter principen att genomdriva reformer vart efter de svarade på samhällets naturliga utveckling och förändrade attityder hos svenskarna. Sten De Geer påpekar att hans förfaders politiska och juridiska tänkande påminner mycket om den dynamiska karaktär EU:s mänskliga rättigheter i dag har, att de förändras och vidgas i tolkning och tillämpning i takt med européerna blir alltmer liberala och öppensinnade.
Louis De Geer .
Två kammare skulle enligt De Geer balansera varandra och förhindra envälde, land och stad skulle få välja sina egna representanter samtidigt som det var höga krav på utbildning, status och ekonomi för att få rösta.
Dessutom upphävde De Geer begränsningar för vem som fick handla med vad enligt skråväsendets principer och införde full näringsfrihet. Den svenska företagsrättens Magna Charta har den kallats, Näringsfrihetsförordningen från 1864 som slår fast att: “Svensk man och kvinna är berättigad att i stad eller å landet idka handels- eller fabriksrörelse, hantverk eller annan hantering; att till utrikes ort utföra eller därifrån införa utrikes order emellan förskaffa varor”. Notera att rättigheterna är lika för kvinnor och män.
Karl XV som kronprins. Akvarell av Fritz von Dardel från 1849.
De privilegierade var inte nöjda med förändringen. De Geer var i förhandlingarna resolut hård mot Oscar I:s son Karl XV som var betydligt mer konservativ än sin far. Likt de flesta andra tjänstemän i Sverige hade De Geer skolats i Uppsalafilosofen Christopher Jacob Boströms statslära, en stockkonservativ ideologi som försvarade den konstitutionella monarkin och ståndsriksdagen i en statisk och korporativistisk förståelse av samhället. Boströms tänkande var idealistiskt, han menade att verkligheten fick rätta sig efter de “förnuftiga” idéerna, men den sprang i och med industrialiseringen snabbt ifrån honom. Han hade tenterat De Geer och uttryckte sig förklenande om sin forne students förstånd, i dennes reformer såg han bara samhällsupplösning. Året därpå gick Boström bort berövad det gamla Sverige, sitt idealrike på jorden.
Christopher Jacob Boström. Okänd konstnär.
Ett par årtionden senare skulle det unga litterära geniet August Strindberg angripa den verklighetsfrånvända svenska byråkratin i sin roman “Röda rummet” (1879) och De Geer bekräftade författarens bild av hur stor skada den konservativa idealismen hade åsamkat svensk förvaltning.
August Strindberg.Xylografi av Ida Falander från 1882.
Han lyckades också hålla pli på Karl XV:s stormaktsambitioner. Han stoppade kungen från att understödja polska rebeller mot den ryska överheten och att skicka 20 000 svenska och norska soldater till Danmarks utsiktslösa krig mot Tyskland och Österrike 1864. Den åldrade De Geers sista stora politiska insats blev att 1895 framgångsrikt verka mot de svenska planer på att med våld tvinga kvar Norge i unionen.
Karl XV 1865.
Sten De Geer lyfter med all rätt fram förfaderns feministiska sinne. Han var en stor beundrade av den internationellt kända feministiska författaren Fredrika Bremer och tog intryck av hennes verk, i synnerhet romanen “Hertha” (1856) som betonade vikten av kvinnas rätt till myndighet och utbildning.
Fredrika Bremer målad av Johan Gustaf Sandberg 1843.
Därav följer en rad kvinnofrämjande reformer. Den ogifta kvinnan blev nu myndig och självständig juridisk person vid 25 års ålder och män tilläts inte längre slå sina hustrur och tjänstefolk. Arrangerade äktenskap och tvångsgiften förbjöds och kvinnor fick själva rätt att disponera över sina arbetsinkomster. Det var också genom De Geers försorg som svenskorna fick rätt till högre utbildning, de första kvinnliga läkarna kunde påbörja sina medicinstudier 1870.
En typisk borgerlig salong från Fredrika Bremers tid. Kvinnorna broderar och mannen läser tidningen. Kvinnor var omyndiga och underställda en manlig släktings förmyndarskap. Teckning av Fritz von Dardel 1852.
Andra viktiga reformer som De Geer genomdrev var upphävandet av konventikelplakatet som förbjöd religiösa sammankomster i hemmen, något som banade väg för frikyrkorörelsens snabba tillväxt. Det religiösa förtrycket i Sverige var vid tiden betydande och internationellt kritiserat. När sex svenska arbetarkvinnor i Stockholm konverterade till katolicismen 1858 landsförvisades de tillsammans med sina familjer, något som gav Sverige stämpeln som en efterbliven och barbarisk nation. De Geer genomdrev också att judar i Sverige fick fullständiga medborgerliga rättigheter.
Han såg dessutom till att oäkta barn fick arvsrätt och mildrade kroppsstraffen, men behöll dödsstraffet baserat på internationell brotts- och återfallsstatistik som talade för samhällsnyttan i det.
De Geer blev 1876 Sveriges förste statsminister, ett nyinrättat ämbete som han innehade vid sidan av justitieminister. Demokratiskt sinnad kom De Geer som sådan att i fyra år att driva vidare utvecklingen mot ett renodlat värnpliktsförsvar och lägre skatter för “vanligt” folk.
Louis De Geer 1880. Bild från Emil Hildebrands "Sveriges historia intill tjugonde seklet" (1910).
Han fick verkligen smak för politiken under sitt liv och efter sin tid som minister fortsatte De Geer att verka för att förbättra det svenska samhället. Som riksdagsman drev han sedan frågan att minska beskattningen för de fattigaste svenskarna, den nya stora gruppen arbetare som De Geer också ville ge rösträtt och verkade ständigt för färre tullar och ökad frihandel.
Sten De Geers nya bok "Louis De Geer - Sveriges förste feministiske statsminister?".
Sten De Geers berättelse om sin förfader är en bragd på så vis att det ger oss en viktig förståelse för Sveriges väg mot demokrati. Likt sin farfars farfar är han till yrket jurist, som författare lutar Sten De Geer sig till lite väl mycket på brevväxlingar och skrifter från det förgångna där han i stället skulle kunnat pedagogisera innehållet och han får inte alltid all fakta att “dansa”, men sakinnehållet är som nämnt av stor vikt. Samtidigt är Sten De Geers bok verkligen en fin utgåva med underbara illustrationer av svensk historia.
Thomas Piketty.
Den berömde franske nationalekonomen Thomas Piketty har i sina studier av välfärdssamhällets och den ekonomiska jämlikhetens framväxt framhållit De Geer som en internationellt unikt skicklig statsman som lyckades genomföra en ”revolution” utan att något blod behövde flytta och lade grunden för den stabila svenska demokratin.
Det är viktigt att i historielöshetens tid att vi i stället gör oss medvetna om historien och hur vårt Sverige har formats av enastående människor som Louis Gerard De Geer af Finspång.