Konst
Konst eller ren reklam? 50 år med Cinemax
Passagen Linköpings konsthall. Visas till 22/10
Spretigt anarkistisk. Likafullt lustfylld med alla sina mättade associationer till filmernas innehåll. Utställningen har getts en pulserande montageform som skapar liv. Bristen på enhetlighet i affischerna svarar mot presentationens formgivning.
Här är det trots allt lätt att känna sig lycklig över all ivrig kreativitet att saluföra och sälja filmer som upplevelse. Fellinis oförglömliga ”Amarcord” har en affisch som ser ut som ett vilt serietidningsklipp, Greta Garbo i ”Gösta Berlings saga” som ett veckotidningsomslag. ”Berg-Ejvind” från 1918 är häftigt expressionistisk. Men hur kunde en stark film som Pasolinis ”Padre Padrone” få en så tråkig affisch?
Bild, text och fakta slåss om utrymmet i de flesta affischer. Därför blir man desto mer imponerad över modet att renodla och rensa som till exempel i Kieslowskis ”Amatören”. Men en tegelsten och en lins kanske inte sålde filmen så bra?
Graden av konstnärlighet varierar högst betänkligt från affisch till affisch. Det var ju inte heller det främsta syftet att skapa konst för sin egen skull utan att sälja en biljett som tillgång till biomörkrets förförelser. Konst görs av konstnärer. Ett kriterium! De flesta affischer verkar gjorda av illustratörer och designers.
Cinemax sitter på en kulturskatt med alla sina hundratals affischer. Och det är mycket gott initiativ att Passagen visar ett urval av dessa. I dag produceras inga affischer. Allt är digitaliserat och sedan lätt bortglömt. Affischen bevarar minnet.