Bullerbystämning och ung fransk kärlek

Drama

Titel: Min sommar i Provence

Visas på: Bio

I rollerna: Léo Campion, Mélanie Doutey, Guillaume de Tonquédec

Regi: Christophe Barratier

Speltid: 104 min

Betyg: 3

Sommaren 1905 lämnar 12-årige Marcel och hans familj det dammiga Marseille. Tillsammans med mostrarna och deras män ska de fira semester i ett hus i bergen i Provence, precis som de har gjort flera somrar förut. Bästa sommarkompisen Lili väntar med diverse äventyr på lut bland humlesurr och lavendelfält. Lilis pappa lantbrukaren behöver dock ofta sonens hjälp med att bärga hö eller något annat. Bullerbystämningen är ändå total. Tills pojkarna en dag träffar en gåtfull flicka: Isabelle.

"Min sommar i Provence" bygger på del tre i den franske filmaren, dramatikern och romanförfattaren Marcel Pagnols självbiografi. I Frankrike är han känd som den förste filmskaparen som valdes in i Franska akademien. Delar av självbiografin har tidigare filmatiserats i "Nyckeln till Provence" och "Jean de Florette". Men man måste inte ha sett dem för att ha behållning av den här filmen.

Fotot är vackert. Varenda vy tycks komponerad som en impressionistisk målning. Det provensalska kulliga landskapet är vidunderligt och sikten milsvid då flera scener har filmats från ovan.

Isabelle visar sig vara en snobbig näbbgädda. Men Marcel faller handlöst och låter sig imponeras av hennes familjs intellektuella air. Han dyrkar henne än mer när han får höra henne spela piano. Därefter gör han allt för att få delta i hennes lekar. Oftast handlar lekarna om att det är hon som bestämmer och han som lyder. Men är familjen verkligen vad de utger sig för att vara? Tillbaka i Marseille letar Marcel förgäves efter sin första förälskelse. Men han tampas också med mobbare i skolan, fattig stipendiat som han är.

Någon kanske minns regissören Christophe Barratiers världssuccé "Gosskören" från 2004, där körsång blev till en allegori över mänskliga strävanden och visade hur musik kan lösa de flesta spänningar. (Som av en tillfällighet hade den premiär samma år som en svensk körfilm med liknande tema: "Såsom i himmelen".)

Här ackompanjeras handlingen med musik i form av mjuka pianoslingor. Berättandet är fjäderlätt. Inte ens de vuxnas otrohet och livslögner fördunklar den solvarma stämningen i någon högre grad. Filmen ringlar sig fram lättsamt och charmerande, som familjeunderhållning från en annan tid.