Teater
Bye bye bror
Av Ulf Stenberg, Emil Rosén Adsten
Medverkande: Robin Stegmar, Alexander Abdallah
Riksteatern, Saga i Linköping 11/2
Föreställningen inleder tungt; Mörker, musik som får väggarna att vibrera. Tigande stirrande gestalter. Det står stilla, länge. Försiktiga trevande gester, antydan till dans? En känsla av instängdhet. Är vi i ett fängelse?
Miljön blir aldrig placerad. Vi är i ett nu där fokus ligger på bekännelser, redogörelser för kriminella liv som gjort skadliga resor men kommit till vändpunkter och individen har kunnat gå vidare i en bättre riktning.
De två männen är både var för sig och tillsammans. De delar den tunga erfarenheten. Men deras karaktärer är olika. Språket skiljer sig. De representerar olika generationer ur en kriminell verklighet.
De agerar trovärdigt och det ligger nära till hands att tro att de berättar ur sina egna liv; Människor som gått vidare, vågar träda fram och dela med sig av erfarenheten.
Men skådespeleri är det och avbrotten med kroppsrörelse blir faktiskt dans på några ställen. Det är både oväntat och självklart. Framförallt blir dansen en fin och laddad bekräftelse på att det hårda mansvåldet har brutits och ett mjukare och sensiblare uttryck tar vid.
Manus är dock dokumentärt. Det hela bygger på intervjuer med aktivt kriminella och personer som lämnat. Teater Fryshuset är en viktig medpart i detta. En plats med stor erfarenhet av att rädda och följa upp. Rehabilitera, medvetandegöra.