Stark första film av regidebuterande Fares Fares

Vårdnadstvist förvandlas till kidnappningsthriller i Fares Fares välspelade men förutsägbara regidebut.

Fares Fares spelar själv en av huvudrollerna i filmen "En dag och en halv" som är den prisade skådespelarens debut som filmregissör.

Fares Fares spelar själv en av huvudrollerna i filmen "En dag och en halv" som är den prisade skådespelarens debut som filmregissör.

Foto: Ea Czyz/Netflix

Recension2023-08-31 12:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Thriller

Titel: En dag och en halv

Visas på: Netflix

I rollerna: Fares Fares, Alexej Manvelov, Alma Pöysti

Regi: Fares Fares

Speltid: 94 min

Betyg: 3

Artan (Alexej Manvelov) dyker upp på vårdcentralen där hans exfru Louise (Alma Pöysti) jobbar. Han viftar med en pistol, anklagar henne för att ha varit otrogen och kräver att få träffa sin dotter. Det blir panik och gisslandrama. Polismannen Lukas (Fares Fares) kallas till platsen för att ta sig an rollen som förhandlare innan nationella insatsstyrkan har hunnit komma fram.

Det är en välbekant premiss som påminner om filmer som "En satans eftermiddag", "Förhandlaren" och åtskilliga gisslandramathrillers i samma genre. Men inledningen av "En dag och en halv" är tillräckligt laddad för att direkt klistra fast tittaren. Sedan blir det åka av – bokstavligen. Artan lyckas få en flyktbil med Lukas som chaufför.

Resan fortsätter under poliseskort, samtidigt som Artans och Louises relationsproblem uppdagas i allt hetsigare bråk i baksätet. Hon har haft psykoser, pillerberoende och satt deras gemensamma barn i fara, medan han har legat med andra, suttit i fängelse för att ha knuffat sin svärfar och således förlorat vårdnaden. Institutionaliserad rasism i rättsväsendet och media kommenteras, ibland lite halvklumpigt genom Artans olika livsbekymmer.

Det är verkligen roadtrippen från helvetet för Lukas.

Regidebuterande Fares Fares Netflix-rulle bygger en spänningsthriller i realtid, och verkar samtidigt vilja fördjupa förståelsen för vad som annars avfärdas som galenskap. Det funkar ganska bra tack vare det aldrig sinande tempot, även om Louises föräldrar – som är både rasister och mobbare – ger en lite övertydlig förklaring till dotterns psykiska problem.

Enligt en något förutsägbar modell blir också polismannen Lukas en slags parterapeut, som berättar om sina egna tillkortakommanden som man och pappa för att kyla ned situationen. Så snart också dottern – en bebis – blir en del av gisslandramat börjar intresset dock svalna från min sida. Den oundvikliga sentimentaliteten och försoningen hägrar.

"En dag och en halv" är trots det en stark första film från Fares Fares, som har vågat göra en okonventionell genrefilm på svensk mark. Som pulshöjande thriller fungerar den ofta ovanligt bra. Även om den likt många andra Netflix-produktioner känns som något som vi redan har sett förut.