Väsen duo i tätt samspel, i rökdis på Flygelns stora scen.
Festival
Norrköpings Folkmusikfestival
Väsen duo, Ilona Danho, Maa.
Flygeln, Värmekyrkan, Stage Skandia. 7- 8 oktober. Folkmusik i Linköping.
Nittonde året för folkmusikfestivalen. Fyra väldigt olika scener. Den första konserten är med erfarna duon Väsen. Inget publiktryck i en ödsligt stor lokal. Men duon tog över och fyllde rummet med svängigt och snyggt spel.
Olov Johansson är sig lik. Det måste vara 30 år sedan jag såg Väsen första gången. Hans nyckelharpspel flyter så lätt och mjukt. Han har tre varianter på instrumentet. Ibland blev klangen större, ibland skarpare.
Mikael Marin sticker ut som hipsterkaraktär. Hans instrument är udda. En femsträngad minicello (”da spalla”) och en elektrisk specialbyggd altfiol, extra oktavsträngar gör den till ett basinstrument med oväntad tyngd.
Duons stil är en synkoperad rytmisk basgång mot en flödande melodi. Ibland polskor ur traditionen. Oftast från Uppland, där Olov Johansson lärt sig spela. En större del är eget material, finurligt och komplext i melodi och polyrytmisk mix.
Valser, marscher eller vemodsfylld visa. Den musikaliska berättelsen är varierad. Men soundet och avspändheten är omistligt; inga andra låter såhär på den svenska folkmusikscenen.
Ilonar Danho och Feras Cherastan förmedlade gammal syrisk musik.
Den syriska sångerskan Ilona Danho möter vi på en liten scenen under den stora Värmekyrkan.
Vi får höra henne berätta och spela exempel ur sin repertoar. Det kallas ”diasert”; dialog och konsert. Upplägget är inte helt lyckat. Ovanför pågår VM i studentspelmanslag. Hundratals ungdomar från hela landet är i tävlingsstämning, liv och rörelse. Det stör tyvärr denna lilla scen rätt mycket.
Jag hade gärna hört mer musik och mindre prat från Ilonas vackra röst och hennes fantastiske medmusiker Feras Cherastan på den cittraliknande quanun. Exemplen växlar mellan folkliga, populära låtar från Mellanöstern, och hymner ur den äldre syrianska kyrkans traditioner.
Ilona berättar om den mycket gamla språkblandning som används här. Assyriskt, kaldeiskt, arameiskt. Det är spännande och bildande om en grund och startpunkt för vår kristna kultur.
Maa sjöng glada sånger och blandade indiska och europeiska klanger.
I Skandias nyrenoverade och vackta teaterlokal spelar gruppen Mas, en svenskindisk mix som blandar traditionens instrument med gitarr, elbas och tvärflöjt. Sångerna är mest från Bengalen och Bangladesh. Det är fina röster och vackert harmonium, som ger prägeln. Glad och medryckande musik med en rak, drivande puls som kan bli extatisk, men här är det avslaget och stillsamt.