Betyg: 3
Entombed A.D.
The Crypt, Linköping, 30/9
Tidigare var det dollarstinna miljonärer som The Beach Boys som åkte runt med två olika versioner av bandet på grund av osämja. Nuförtiden är fenomenet så pass vanligt att det oftast möts med en axelryckning och en komplicerad inre process där vi väljer vilken version vi ska alliera oss med.
Entombed med originaltrion Nicke Andersson, Uffe Cederlund och Alex Hellid befinner sig nu förmodligen i en replokal och förbereder sig inför höstens två inbokade spelningar. Det betydligt mer aktiva Entombed A.D. med originalsångaren L-G Petrov har släppt två skivor på lika många år och nöter konstant asfalt med turnébussen. I somras en festivalrunda, nu en kortare Sverigeturné och snart en ny Europaturné.
Egentligen krävs det bara att jag får syn på L-G Petrov för att jag ska sluta försöka nå domslut i Entombed-processen. L-G gör mig glad. Han har som vanligt nära till skratt och en naturlig närhet till publiken. Och så har han rösten. Förmågan att vråla så att omgivningen rämnar. Bandet sköter sig bra, det går inte att klaga på vare sig framförande eller energinivå. Antalet bitar från Entombed A.D.-skivorna är föredömligt få, vilket inte kan förvåna någon men låtvalet i övrigt gör mig. Anmärkningsvärt många låtar plockas från Entombeds ”Clandestine”-album där L-G inte ens är med. Mitten av nittiotalet, när Entombed stod på sin kommersiella topp och blandade Death Metal med rock'n'roll-sväng, lyser däremot helt med sin frånvaro. Vilket i praktiken innebär att bandet håller inne med sina bästa låtar. Jag lämnar konserten med en känsla av att inte ha fått det jag letade efter, även om det jag fick var helt okej