Enastående insats i Östgötateaterns nya uppsättning

Hur vara god i en ond värld? Den före detta prostituerade Shen Te i Brechts klassiker "Den goda människan i Sezuan" försöker så gott hon kan.

Den goda människan i Sezuan hade premiär på Östgötateatern i Linköping under helgen.

Den goda människan i Sezuan hade premiär på Östgötateatern i Linköping under helgen.

Foto: Markus Gårder

Recension2024-02-19 07:03
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Teater

 "Den goda människan i Sezuan"

Översättning: Magnus Lindman

Regi: Sara Giese

Scenografi och kostym: Siri Areyuna Wilhelmsson

Koreografi: Camilo Ge Bresky

Musik och ljuddesign: Jenny Wilson

Skådespelare: Elin Skarin, David Sigfridsson, Tobias Almborg, Ann-Sofie Andersson Kern, Pascalle Arias Basualto, Camilo Ge Bresky, Linnea Hermansson, Krister Kern, Karin Oscarsson, Joel Ödmann

Spelas på Östgötateatern i Linköping 17 februari-16 mars, i Norrköping 13 april-11 maj

Gudarna har identifierat henne som den enda goda människan i hela staden och gett henne pengar för att köpa sig en liten tobaksaffär att leva på. Men vad gör man när diverse mer eller mindre skumma släktingar och vänner kommer och ber om mat, husrum och pengar? Och när dessutom fordringsägare knackar på och kräver omedelbar betalning?

Shen Te kan inte komma på någon annan lösning än att klä ut sig till en manlig kusin, Shui Ta, som plötsligt får dyka upp och ställa saker till rätta. Med hot, mutor och lurendrejerier gör han sig av med besvärliga bekanta och fordringsägare. Därefter kan till allas lättnad den goda Shen Te återvända och fortsätta sin humanitära verksamhet. Betydligt värre blir det när Shen Te förälskar sig i piloten Yang, en man som uppenbarligen inte har rent mjöl i påsen och mest verkar vara ute efter hennes pengar. Till sist måste den stränge, cyniske Shui Ta ta över ruljangsen helt och hållet. Raskt omvandlar han tobaksaffären till en tobaksfabrik, där vänner, bekanta och fordringsägare kan få (lågavlönat) arbete.

Dramatikern och regissören Bertolt Brecht ville göra publiken medveten om behovet av samhällsförändring genom att skapa en intellektuell, distanserad teater. Paradoxalt nog blev hans pjäser snarast till känslomässigt engagerande moraliteter. Så även i Sara Gieses uppsättning på Östgötateatern. Vi hänförs av Shen Tes kärlekshistoria och lider med henne när de ekonomiska svårigheterna tornar upp sig och inte ens bröllopet kan bli av. Och så dessa ständiga moraliska dilemman, ska hon till exempel begå mened så att vattenförsäljaren Wang kan få skadestånd för sin förstörda hand, eller ska hon avstå för att i stället kunna ordna husrum till sina tjuvaktiga, hemlösa vänner? Att hålla sig moraliskt ren i ett samhälle som bygger på kallhamrad girighet är uppenbarligen omöjligt. Till och med gudarna vill se genom fingrarna för att hålla skenet uppe. Det enda val du har är vem du ska lura och vem du ska gynna.

Sara Giese har skapat en estetiskt mycket medveten uppsättning. Scenen badar i ett kallt ljus från en stor sol av LED-lampor, och Siri Areyuna Wilhelmssons trasgranna kostymer skapar en känsla av fattigmans hopplock från överflödssamhällets klädcontainrar. Det är inte 1930-talets Kina, det är en tidlös saga som utspelas här och nu. Den svidande vackert koreograferade kärleksdansen mellan Shen Te och hennes käre Yang är en detalj som stannar länge i minnet, och Jenny Wilsons kyligt sköna musikslingor sätter grundtonen för hela föreställningen.

Och så får vi inte glömma Elin Skarins enastående insats i rollen som Shen Te/Shui Ta. I en väl samspelt ensemble på hög nivå är hon den som sticker ut lite extra. Vi tror på henne hela tiden där hon kastas mellan hjälpsamhet, hjälplös förtvivlan, skir kärlek och stenhård cynism, Och inte blir det sämre av hennes utmärkta sångröst.