Premiär
How Far are You Willing to Bend
Kapitel 1. ”Brutal Grace” med Adalberto Fernandez Torres
Av Elise Bjerkelund Reine, Kajsa Bohlin & Hjalmar Nilsson
Östgötateatern, Norrköping 1/9
Teatervinden, vi sitter på golvet och står bakom en svart tejpad linje i ett klaustrofobiskt rum utan fönster.
Teatervärden instruerar publiken:
"Överträd inte linjen! Luta er inte mot väggarna! Ni får bara röra er inom er triangel!"
Det är som att säga:
"Se noga på vad som sker och tolka gärna, men försök inte ingripa."
En maskinellt repetitiv ljudkomposition dunkar monotont och skapar dystopiska stämningar med känslor av tvång. Inte bara för mannen som ligger likt fjättrad på ett bord, men även för oss som agerar publik. Vi både är och inte är agenter över det händelseförlopp som utspelas. Hur långt är vi beredda att gå? Bör vi trotsa förbudet och ingripa? Är vi skyldiga till mannens tillstånd eftersom vi ser på utan att göra något åt saken?
Jag vill tro att publiken utsätts för ett moralfilosofiskt dilemma från den stund mannen på bordet inleder sitt rörelsemönster.
Fernandez Torres tänjer ut gränserna, vrider och kränger sig ur sin egen kropp. Det är smärtsamt och på ett estetiskt plan oerhört vackert, ja en balettföreställning med akrobatiska inslag av rang som samtidigt nästan är outhärdlig att beskåda.
Det här är inte underhållning för minderåriga.
Bordet för tankarna till "water boarding" och intrikat tortyr. Det trånga utrymmet under bordet blir en alltför liten bur. I en andra akt lindar mannen en tamp varv på varv runt hals, mun och ögon tills hela huvudet täckts. Andhämtningen blir allt tyngre, han kvävs, kränger sig ur tampen och slår sig fri.
Snart tvingas han utföra tvingande militäriska poser likt en desperat försäkran om följsamhet enligt en herre-slavtematik. Jagad av ett infrarött ljus tvingas han slutligen in i ett hörn. Kanske dör han nu. Besegrad och förråd av oss som ser på. Adalberto Fernandez Torres genomför en estetisk prestation tillika scenkonstnärlig installation om makt, anpassning och moraliska dilemman medan skulden klistrar sig fast hos åskådaren.