Silvana Imam glider in på scenen till ett mäktigt jubel. Vi får en Imam i motljus. Hon är en siluett. Tankarna går till Kanye Wests spelning på Bråvallafestivalen för några år sedan. Ljusen blir en mäktigt effekt.
Öppningslåten ”I-M-A-M” är ett startskott som måste spårat ur en och en annan spårvagn.
Jag vet inte vilket av publikjublet eller basen som dånar mest. Jag vet bara att jag står mitt i ett kraftfält. ”Svär På Min Mamma” får precis det mottagande en klassisk låt förtjänar. Den sitter i märgen hos folk nu. Precis som det ska vara.
Oavsett om Silvana bombar publiken med gammalt eller nytt material blir gensvaret detsamma. Mäktigt jubel och allsång. Hon är en ikon nu Silvana Imam. Det märks. Det hörs.
”Tänd Alla Ljus” är som vanligt en atombomb. Den mullrande basen är bland det mäktigaste man kan höra på en konsert i detta land.
Silvana trivs att stå mitt i stormen. Hon ser oss alla. Hon ger kärlek till var och varenda en i publiken. När Silvana Imam spelade på Bråvalla förra året var showen en helt annan. Maskerade terrorister med maskingevär. Kidnappning. Avrättning. Det var en föreställning med budskap.
Nu bjuder Silvana in oss till ett basketomklädningsrum. Lättsamt. Fest. Men budskapen finns kvar.
Den där Helig-maskoten vet jag inte riktigt om den passar in. Låtarna är ammunition som räcker gott och väl. ”Knark”, ”Sett Henne” och självklart publikfavoriten ”För Evigt” är så vansinnigt mäktiga. Silvana Imam får äran att avsluta första upplagan av Hugo Parkfestival.
Jag kan inte tänka mig en bättre artist att sätta punkt med.