Dans
"Graces"
Koreografi, idé: Silvia Gribaudi
På scen: Silvia Gribaudi, Giacomo Citton, Matteo Marchesi, Riccardo Guratti
Sagateatern, Dansnät Sverige, Riksteatern Linköping
Det är Dansens vecka i Östergötland. Många tillfällen att röra på sig. Festivalveckan är en manifestation av lokala dansformer och hur de lärs ut på olika nivåer. Sällskapsdans såväl som mer konstnärliga uttryck.
Det är interaktivt och informativt. Fokus ligger inte på att uppleva avancerade dansverk på scen. Det passade på sätt och vis att bjuda in en föreställning som "Graces" av Silvia Gribaudi. En lättillgänglig och underhållande show.
Gribaudi har kallats den fria kroppens profet. Hennes budskap är inbjudande; Scenkonst behöver inte vara perfekt och exklusiv. Det kan vara lek, parodi eller ironi.
Det har varit stor brist på dans från scenen senaste åren. "Graces" är det enda dansgästspelet i Linköping under hela vårsäsongen. Sagalokalen är fylld och det ligger en munter förväntan i luften.
Det börjar trevande. Tre män med naken överkropp tassar försiktigt in. Ler osäkert. De har inte perfekta kroppar, ser inte ut som dansare. Kvinnan som sedan skuttar in ger inte heller associationer till dans utan snarare motion på Friskis & Svettis, i svart träningsdräkt.
De börjar knäppa med fingrarna, utföra några enkla rörelser. Rytmisk barockmusik väller in, och energin växer. Rörelserna är inte synkade och tajta utan snarare tafatta, och de kan avbrytas plötsligt.
Dansarna vänder sig ständigt till publiken. Kommenterar de det gör och bjuder in till applåder. Publiken blir alltmer engagerad i en märklig röra av tilltal, rop, sång och applåder.
Som helhet är detta en mängd korta och ofullständiga tablåer. Oftast i grupp, ibland som solon.
Mycket är parodiskt utifrån dansklichéer. Gracerna är inspirerat av en skulptur med grekiskt antikt tema. Men det klassiska grekiska kroppsidealet är väldigt avlägset här.
Många inslag har drag av clowneri, nästan situationskomik.
Musiken växlar mellan klassiskt och elektroniskt. Det är puls och tempo. Men ett problem är att spelet hela tiden avbryts. De kommer av sig, börjar om, byter. Det hinner inte byggas upp, blir väldigt distanserat och tjatigt.
Humor är svårt. Du behöver vara på rätt humör för att ha roligt här. Uppskatta när halvnakna människor åker kana över scengolvet eller snurrar runt till wienervals.