Anders Berglund är inte bara dirigent, han är en god sångare också.
Konsert
A tribute to Ella
Norrköpings symfoniorkester med kompmusiker
Sång: Ellen Andersson, Sharon Dyall och Rigmor Gustafsson
Dirigent: Anders Berglund.
Crusellhallen, Linköping, 29/9; De Geer-hallen, Norrköping 30/9
Betyg: 5
Riktigt bra musik behöver inte förstärkas med ljusshower eller andra effekter. Det räcker med en dovt upplyst scen, några coola, retrodesignade strålkastare i bakgrunden och skickliga artister som kan sin sak.
Just detta vet de som medverkar i ”A tribute to Ella” som gavs i Linköping på onsdagskvällen och i Norrköping dagen därpå.
Ta bara den tidlöse Anders Berglund, 73. På nätet presenteras han som dirigent, kompositör, arrangör och pianist. Vad få vet är att han även är en begåvad vokalist. Fyra takter in i inledande ”Shall we dance” ur filmen med samma namn greppar han micken och brister ut i sång med en imponerande klar och bärig stämma. Och detta trots att micken trasslat in sig i sin sladd och borde kunna få vem som helst nervös.
Jazzikonen Ella Fitzgerald, med tiden kallad the First Lady of Song, hade en snudd på 60 år lång och internationellt hyllad karriär bakom sig när hon 1996 gick ur tiden i sviterna av en stroke.
Ellen Andersson från Linköping var en konsertens tre solister.
Efter en tuff tonårstid i New York-stadsdelen Harlem ville den unga Ella försöka bli dansare. År 1934 anmälde sig därför 17-åringen till en talangtävling, men tappade modet när hon såg hur duktiga de andra dansarna var. När det var Ellas tur bytte hon därför på impuls till ett sångnummer. Hon vann hela tävlingen och resten är bokstavligen historia.
Ella Fitzgeralds adelsmärke var den glasklart rena rösten, samt diktion, frasering och en instinktivt träffsäker tajming som har inspirerat generationer av sångare världen över.
Sharon Dyall bidrog med stor röst och lika stor scenvana.
Ingen enkel tråd att ta upp således. Men konsertens sångsolister Ellen Andersson, Sharon Dyall och Rigmor Gustafsson tvekar inte att ta sig an hennes repertoar. Ellen med minimala rörelser och hes stämma. Sharon med dramatiserande gester och stor röst. Och Rigmor med knixigt glada höftvickningar och varm, chosefri stämma.
Konserten hade kunnat heta ”A tribute to the fabulous Gershwin brothers” eftersom programmet består av idel örhängen av de båda begåvade bröderna. Kompositören George var samman med sin storebror och textförfattare Ira något av sin tids Benny Andersson och Björn Ulvaeus. Deras långa rad av örhängen är en stomme i vad som brukar kallas ”The American Songbook” och Ella Fitzgerald spelade under sin karriär in många av dem.