Nerskalad och förtätad stämning kännetecknar Jonas Malmbergs måleri. Det är som om ljuset flämtar och hotar att försvinna. Eller också håller naturen andan under själva vargtimmen mellan natt och gryning. Här andas en poetisk, vemodig och laddad stillhet.
Linköpingssonen har återvänt tillfälligtvis med tio nya verk. Jonas Malmberg har dock under hela sina långa studieår hållit kontakt med hemstadens konstliv. Det är intressant att få följa ett så tidigt begåvat konstnärskap. Han ingick i en liten krets som snabbt kom in på Bergens konsthögskola.
Noggrannhet och precision har hela tiden präglat hans konstnärliga arbeten. Ännu tydligare nu ser man den närmast 1600-talsmässiga skickligheten i motiv och teknik. Men Jonas Malmberg är ute efter något annat än bara tidsmarkörer i sina natur- och djurbilder. Själva uttrycket och tonläget i de dovt mörkgrågröna målningarna verkar handla om det knappt skönjbara, det som inte vågar framträda ur dunklet. Hemligheternas magi som inte så lätt låter sig avslöjas.
Ett närsynt betraktande ger en annan upplevelse än om man backar och ser hans målningar på håll. Förvandlingsnummer med avstånd. Slöjor som dras åt sidan eller upplöses. Imaginär trompe l’oeil – ögat luras, men ändå inte.
Jonas Malmbergs arbeten är både gammalmästerliga och i allra högsta grad samtida idémässigt. Han kombinerar måleri med markörer och digitala tekniker. Makalöst skicklig är han dock i vad han än företar sig. Ett konstnärskap som alltid är värt att uppmärksamt följa i sin ständiga utveckling.
